Wylie Stark - Del 17

Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12.  Del 13. Del 14. Del 15. Del 16.

Nästa dag passerade tafatt för Wylie. Hon och Steve hade pratat, men det vart medan dem gjorde i ordning frukost, tog på sig sina skor och kollade ut genom fönstret för att se Thomas som stod och väntade, och skyndade på det hela. Wylie hade lovat att inte bli sur på Steve över Penny situationen något mer, då han och Penny hade varit vänner innan hon gjort slut och höll kontakt via mail och Facebook, och Steve hade lovat att berätta för Wylie nästa gång något som involverade henne hände.

Hon såg Sebastian några gånger omkring campuset på måndag, det konstiga med det den här gången var att dem faktiskt talade med varandra. Först var det ett enkelt hej, hur är det, men bekräftelse, och Sebastian talade knappt med någon i hans år. Dem började en kort konversation utanför en föreläsning, som började med att ett par i närheten bröt ihop i ett argument, bakom Wylie som mumlade tyst.

"Vad verkar vara problemet den här gången?"

Wylie hoppade till lite och såg över sin axel, och flinade mot Sebastians tydliga nöje av att lyssna på bråket.

"Jag tar och gissar på otrohet," svarade hon i samma låga röst. "Jag såg honom i biblioteket uh, med någon, någon dag sedan. Tänkte på att det var konstigt tills nu."

"Hur kommer det sig?" Sebastian korsade armarna och lutade på sitt huvud och log lite bredare när deras kvinnliga klasskamrat smällde till hennes pojkvän.

"För det där verkar vara hans flickvän."

"Ah." Sebastian såg på Wylie i hörnet av hans blick. "Du visste inte?"

"Nope. Gör dem så här ofta eller?"

"Är du inte uppmärksam?" Sebastian lät inte anklagande eller nedlåtande, men nyfiken, och Wylie skakade på huvudet.

"På dem här?" Hon gjorde en gest över folkmassan omkring dem, som var mestadels elever från deras år, som också väntade vid föreläsningsalen. "Inte direkt."

"Inte värdiga av din kännedom." Sebastian skakade på huvudet och tittade bort, men han flinade fortfarande.

"Det handlar mer om hur tråkiga dem är, faktiskt, men visst, vi kan säga så."

"Hur kan du säkert anta att dem är tråkiga om du inte gett dem någon uppmärksamhet?"

"Är dem?"

Sebastian tittade tillbaka igen, ögonbrynen höjda, men med ett litet leende på läpparna. "Ja."

"Dåså," Wylie log retfullt i triumf.

"Det gör dig ändå inget gott i att ignorera din omgivning, och personerna den innehåller. Dem kan vara någorlunda intressanta, ibland."

"Sebastian din stalker."

Dem båda skrattade tyst och såg efter deras klasskamrat som stormade iväg längst korridoren, hennes hår piskade argt bakom henne. Deras föreläsare återvände och rynkade pannan åt henne när hon knuffade sig fram, som höll i en hög med papper i hans famn.

"Okej, kopiatorn i det andra rummet funkade, så här, allihopa ta ett från den här högen," sa han och indikerade papperna i hans vänstra hand. "Och ett från den här, som har alla detaljer om uppgiften. När ni har ett av varje kan ni gå."

Gruppen rörde sig sakta knuffande framåt, och Wylie och Sebastian väntade på att komma närmare, deras axlar krockade ibland. Wylie tog två av varje när hon nådde föreläsaren, och gav Sebastian dem extra medan dem gick iväg. Wylie vek det direkt och stoppade ner det i fickan.

"Det här ska vara klart i januari," anmärkte Sebastian och lät förvånad.

"Ja, när trodde du att det skulle vara klart? Det här är den sista veckan innan jullovet börjar."

Sebastians uttryck mörknade för en stund och suckade lätt och veck ihop sina papper. "Underbart."

"Vad är fel, gillar du inte jul säsongen?" Frågade Wylie med ett snett leende. Hon hade inte någon speciell glädje för den själv.

"Vi spenderar den med våran...Stora familj. Massor av folk. Oljud. Dåligt med utrymme."

“Och en uppgift," påpekade Wylie. "Ouch."

Sebastian suckade en andra gång till det och stoppade undan papperna i sin ficka, sedan pausade han, och såg på Wylie uttryckslöst. "Är det inte meningen att du ska träffa Thomas och hans älskade gossar nu?"

Wylie nickade. Hon var klar för dagen nu men det var inte Steve, och hon träffade normalt dem i kafeterian för en timme under deras hål. "Det är rätt konstigt att du vet det. Stalker, eller?"

"Thomas är min bror," svarade Sebastian med ett gömt leende innan han pausade igen som om han hade tänkt säga något men sedan ångrat sig. Wylie sa inget, nyfken, och hon visste att om hon fyllde tystnaden, att han mest troligt inte skulle säga det han hade tänkt. "Jag har börjar jobba om en timme," sa han tillslut. "Men jag hade tänkte äta lunch där innan jag börjar mitt skift. Skulle du vilja följa med? Jag har ju en återbetalning att kassera in, som du påpekade igår kväll."

Wylie blinkade förvånat. Sebastian var i princip känd för att föredra att vara ensam, så hon hade definitivt inte förväntat sig att bli med bjuden på lunch. Hon var glad att dem hade återbetalings-skämtet. Hon förmodade att Sebastian inte hade frågat om han inte haft det att falla tillbaka på.

"Visst, jag ska passa på att tänka ut något roligt och inspirerade medan, måndagar gör mig rastlös." Hon flinade.
Medan dem lämnade campuset, skickade hon Steve ett snabbt sms.

Mottagare; Steve

Måndag 12 Dec, 14:03

Kommer inte till lunchen, förlåt. Vi syns hemma.