Wylie Stark - Del 13.

Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12. 

Sebastian lutade ryggen mot sin dörr och lyssnade på Wylies fotsteg medan hon gick iväg, han väntade tills hon gått ner för trappan innan han rätade på sig och satte sig på sängkanten för att sedan lägga sig på ryggen, med rynkad panna mot taket. Hans bara fötter rörde vid hans kudde som låg på golvet där han hade slängt den medan han försökt lägga sina ben i någon skön position, och han suckade och satte sig upp igen, sträckte på sig för att plocka upp den.
Wylie Stark. Sebastian rynkade pannan medan han funderade på vad han kände till om namnet. Alla kände till hennes far, så han visste vilken utmärkt bakgrund Wylie måste ha, trots det var hon här, boende tillsammans med Steve Rogers. Han var inte intresserad i Howard Stark eller kontroversen kring hans arbete, men han fann det konstigt att hela landet visste så mycket om Howard, men så lite om Wylie förutom att hon var Howards dotter.

Han funderade över vad han visste om Wylie när han överhört Thomas prata om henne, aldrig till honom, men när familjen åt middag, emellanåt, eller när Thomas pratade i telefonen och Sebastian gick förbi.
Hon hade flyttat hit i döende stadier av sommaren för att bo med Steve, från ett 'jobbigt situation' som Thomas senare hade förklarat för deras mamma var på grund av ett jobbigt uppbrott, när hon frågade honom om hans nya vän. Penny hette hon och dem hade varit tillsammans i två år. Anledningen bakom uppbrottet var han inte säker på, men han visste att det inte hade varit Wylies val, och Thomas förklarade att Steve flyttade henne hit för att kunna hålla ett öga på henne. 'Hon dricker' hade Thomas sagt, så tydligen. 'Hon dricker, och ibland andra saker, och Steve säger att hon skadat sig själv på grund av det tidigare, och att hon mådde väldigt dåligt under sommaren så han ville inte lämna henne.'
Självdestruktiva tendenser. Sebastian såg inte den stora förtjusningen i alkohol, men så hade han aldrig riktigt varit full, men tanken av det intresserade honom. Vad var det som pågick i en kvinnas huvud som var så hemskt, att hon var tvungen att förlora sig själv i flaskan för att undan komma det, även om hon visste att det bara var en tillfällig flykt? Hemska saker fyllde hans tankar dagligen, men han hade inte sökt efter flaskan för det ännu, så hur var det i Wylies?Han tänkte att sammanblandningen av berusad och förvirring hon beblandade inte kunde hjälpte dock.

Wylie Stark, dotter till miljardären, självsäkert geni, för bra för de flesta människorna. Det var det intrycket Sebastian hade förstått att de flesta eleverna hade om Wylie. Så, problemfylld, självdestruktiva tendenser, och en offentlig framsida som mest troligt måste vara utmattande. Förmodligen tankar på gränsen till självförakt, beslutade Sebastian, efter konversationen dem precis haft då Wylie tog på sig hela skulden till varför Sebastian var upprörd.
Hon var spännande. Tjugo minuter sedan hade Sebastian begravt ansiktet i sin kudde för att dämpa sin ilska mot Thomas, och varit på gränsen att slita ur sitt hår på grund av frustration, inte ens hans egna bror kunde se hur missanpassad han kände sig i sitt egna hem, och vågade gör det värre istället, och lämnat Sebastian oförmögen att hitta någon form av tröst. Sen hade Wylie hasat fram i hallen.
Den distraktionen hade varit nästan omedelbara eftersom Sebastian öppnade sin dörr för att titta på henne. Hans sinne blev lugnat, men tankarna fanns kvar. Det hade varit svårt att inte ge ännu ett litet leende då Wylie hade Uhm-at löjligt i hallen och hans magen hade drabbats av en udda förväntan när Wylie knackade.
Det var underligt.