En halv timme senare var hon tillbaka i Steves-eller ja, deras lägenhet, nu när Wylie helt hade flyttat in och dem börjat dela på hyran och det nu var hennes rum, inte ett extra rum. Hon låg på sin säng stirrande upp i taket.
Hon visste att hon inte hade någon anledning att vara så irriterad på Steve som hon var. Han hade hjälpt henne mer än någon hade gjort dem senaste två månaderna och han var faktiskt den ända som som fortsatt försöka efter dem två första veckorna. Wylie visste att hon normalt var jobbig att vara omkring dagligen, men efter dumpningen hade hon rent ut sagt varit en jävla skithög mot alla, och när dem flesta av hennes dåvarande vänner ställt sig på andra sidan eller haft vett nog att be henne dra åt helvete, hade Steve avbrutit sitt sommarlov med sina otroliga vänner för att komma hem och hålla ett öga på henne.
Han hade sovit över dem flesta nätterna hos Wylie, följde med henne till olika barer när Wylie bestämde sig för att förlora sig själv, han bar hem henne och tröck i henne värktabletter och kalorier nästa dag. Han hade suttit igenom varje dum tänkbar film för att ge Wylie en distraktion som inte var destruktiv. Steve hade tagit med henne på dags-långa road trips även om Wylie inte sa ett ord under hela resan. Han hade tvingat henne att äta när hon glömde, och när det var så dåligt att Wylie inte kunde sova för att hon inte kunde hejda tankarna hade Steve stannat hela nätterna med henne, liggandes på sängen bredvid henne, pratat om allt och inget för att lugna henne, medan Wylie låg med ryggen vänd mot honom med fokus på att andas.
När tiden hade närmat sig för Steve att åka tillbaka, när första terminen av ett nytt år skulle börja, hade han pratat med Wylies föräldrar och dem tre hade arrangerat hela flytten, hela bytningen av skola. Wylie var ett år yngre än Steve, men hon skulle gå på samma Universitet som Steve och läsa ingenjörsvetenskap, och flytta in i Steves lägenhet, där han kunde hålla ett konstant öga på henne. Nystart och hela skiten.
Så om Steve hade berättat situationen för sina vänner, varför han plötsligt försvann för dem i flera veckor och kom tillbaka med en rumskompis, Wylie borde verkligen inte vara så irriterad. Men hon kunde inte hjälpa det. Höra någon som hon precis träffat prata så naturligt-Hon tog ett djupt, skakigt andetag för att lugna sig själv, fortfarande stirrande upp i taket och försökte sluta vara en sån idiot. Hon kände telefonens tyngd i fickan och frestelsen att scrolla ner till hennes namn i kontakt-listan, stirra på det medan hon kämpade emot frestelsen att ringa. Vad skulle hon ens säga om hon gjorde det? Det fanns inget att säga.
När hon hörde Steves nycklar i låset slöt hon ögonen och väntade.
"...Wylie?" Hörde hon hans trevande röst, hon öppnade ögonen igen och lyssnade på Steve som först kollade det stora rummet, hon hörde honom knacka på badrumsdörren och sedan hans långsamma, tysta steg som närmade sig Wylies dörr. Wylie räknade till tio innan Steve knackade. "Wylie?"
"Japp."
Dörren öppnades nog för Steve att kika in, och lite till medan han långsamt gick till änden av Wylies säng, han satte sig ner med ryggen nästan helt mot Wylie, men vred på huvudet och såg på henne över axeln. "Förlåt Wylie, jag borde inte ha sagt något till..."
"Äsch. Ora dig inte över det." Svarade Wylie, överaskad över hur lugn hennes röst var, och såg på Steve med ett litet leende. " Du vet, bara jag som är-som är jag. Det är ingen fara."
Steve såg tyst på Wylie. "Jag skulle ha frågat dig före dock, förlåt."
"Steve," Wylie skakade på huvudet och log lite bredare. "Sluta försöka göra det till ditt fel. Det gör inget. Ärligt. Jag överreagerade och jag ska inte göra det igen, punkt slut."
Steve nickade och ingen av dem rörde sig eller sa något mer för ytterligare några ögonblick. "Fast du borde hänga med oss ut." Föreslog Steve lågt. "Vi tänkte vara hos Thomas ett par timmar ikväll, jag hade tänkt byta om och sedan gå dit. Bättre än att sitta här helt själv?"
Wylie skakade på huvudet och tog ett till djupt andetag. "Jag stannar nog här, hade tänkt ligga här. Ett tag. Se på lite TV, duscha, sova."
När Wylie själv föreslog sova var det normalt ett varningstecken, men Steve hade sett Wylie göra det ett par gånger den senaste månade åtminstone, under hennes långsamma återhämtning. Trots det kunde Wylie nästan känna oron från Steve likt vågor.
"Jag kommer nog komma tillbaka lite tidigare, tio eller något sådant. Lova att ringa ifall du ändrar dig över att stanna här?"
Wylie suckade, hon kände igen den gömda betydelsen i Steves ord. Inte, 'ifall du ändrar dig om att komma till Thomas', utan mer likt, 'ifall du ändrar dig om att stanna inne och börjar känna frestelse att dra till en bar ensam,'. Hon nickade i alla fall. "Jag lovar."
Steve slappnade av lite och gav ifrån sig en tyst suck, han nickade och ställde sig upp. "Bra."
*
No comments:
Post a Comment