Wylie Stark - Del 5

Del 1. Del 2. Del 3. Del 4.

Hon väntade tills hon var helt ute ur byggnaden och på gräset utanför universitet innan hon stannade och drog fram mobilen och slängde anteckningsblocket på gräset och satte sig bredvid det.

"Hallå?"

"Steve, herregud," Sa Wylie, som låg på ryggen. "Du har rast nu, eller hur? Vad gör du? Jag måste här ifrån."

"Va-jo, det har jag, vi är i kafeterian, är allt bra?"

"Allt är bra, eller ja, människor är jobbiga. Det var så helvetes jävla tråkigt, och det är fredag, jag vill inte spendera min fredag-"

Hon hörde Steve skratta i telefonen. "Okej, vars är du? Vi väntar bara på att Thomas ska bli klar sen så ska vi gå, vi kommer och möter dig."

"Bara på gräset utanför."

"Okej, vi är där på fem minuter."

"Vi syns."

Wylie satte sig upp igen, hon ville inte riktigt möta Steves vänner liggandes på ryggen efter att hon stormat iväg dagen innan. Hon vände hennes anteckningsblock, så inte diagrammet och pistolen syntes, och drog på sig glasögonen medan hon väntade och njöt av den svaga värmen från solen.

Wylie hörde dem komma innan hon såg dem, för shit, Thomas röst färdades verkligen snabbt. Dem kom förbi hörnet av byggnaden alla på samma gång, Thomas med en arm runt Chris axlar och den runt Andrews, medan Nasya gick bakom dem, flinanades, och Steve gick längst fram med stort leende och vinkade mot Wylie.

"Wylie Stark!" Ropade Thomas och Wylie var jävligt glad att det inte var många människor omkring som kunde höra honom.

"Skolka redan på första dagen." Chris skakade på huvudet och rynkade sträng, men log sedan efter ett tag, och den lilla nervositeten Wylie inte hade märkt var där försvann när hon såg att dem inte var sura över dagen innan. Steve måste ha förklarat det med och den här gången var Wylie rätt okej med det.

"Vad kan jag säga," Wylie rykte på axlarna medan alla dem andra satte sig på gräset, Steve satte sig närmast, hon bestämde sig för att i alla fall försöka lite i konversationen den här gången. "Du var på den där grejen förra året, eller hur? Stannade du?"

"Han gick inte ens." Svarade Nasya för honom, lutandes lite mot Chris. "Det var bara Steve och Andrew som gick."

"Jag var där en timme första dagen." Sa Thomas stolt, som om han hade åstadkommit något svårt och borde bli belönad, och efter att bara varit där i ungefär fyrtiofem minuter, var Wylie var redo att ge honom en trofé. "Jag hoppas min bror får mer utav det, dock."

Hela gruppen gav en nick och ett icke-förpliktande "Mmm," på det, och Wylie rynkade pannan och såg mot Steve för en förklarning. "Thomas bror går samma år som du," sa han. "Han är lite..."

"Han är svår." Sa Thomas med ett axelryck. "Han behöver vänner och komma ut mer."

"När det gäller att komma ut mer," sa Chris plötsligt. "Eftersom vi redan är lite brottsliga och vi bara har filosofin senare..."

"Chriiis..." Andrew himlade med ögonen och Thomas flinade.

"Vi avslutade inte gårdagens spel."

Wylie smalnade ögonen när koncentrerade sig för att komma ihåg sitt schema. Marknadsföring. Helt överhoppningsbart. Hon såg mot Steve, ett långsamt leende bredde ut sig över ansiktet, och Steve suckade och skakade på huvudet.

"Jag vet inte om dem kommer ha dåligt inflytande på dig, eller om du kommer ha dåligt inflytande på dem, men jag kan redan säga att detta är början på något jag kommer få ångra djupt." Han flinade när han sa det, dock, så Wylie klappade honom på axeln och flinade tillbaka. "Glöm inte bort att ringa din mamma!" La Steve till.

De andra skrattade när Wylie stönade, och en efter en, med lite pauser för att prata, samlade dem ihop sina saker och lämnade campuset i lugn takt, och Wylie tvingade sig själv att glömma alla sina besvär för dem kommande timmarna. Ge det en chans medan du har humöret för det Wylie, det kan vara bra för dig.

Sedan när hade svarsrösten i hennes huvud blivit Steves?

*