Friday, August 17, 2012

Wylie Stark - Del 14.


Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12.  Del 13.

Wylie vaknade på lördags morgonen i Thomas bäddsoffa med Andrews arm över hennes mage, och försökte sträcka på sig så försiktigt hon kunde utan att väcka hennes vän, hon stängde ögonen, rullade ihop hennes tår och släppte ut en käk-knakande gäspning. Hon hade en mild huvudvärk där hon hade lagt på kudden, men förutom den hemska morgonandedräkten och det stora behövet efter vatten, kände hon sig inte speciellt bakis.

Hon hade ju inte varit så full, så det gick ihop. Hon rullade så hon låg på rygg och blickade mot Andrew och tog med hennes tumme och pekfinger om hans vrist och lyfte bort armen från hennes mage. Med det gjort sov Andrew fortfarande, hon lutade upp huvudet för att se Thomas säng tom. Thomas och Steve måste redan vara uppe...
Hon drog bort filten och satte sig upp långsamt, och ryste till när den kalla luften nådde henne. Hon hävde ner benen över sängkanten och sträckte sig efter sina jeans, hon tryckte igenom sina fötter så tyst som möjligt. Hon tänkte på de kalla golvplattorna i Thomas kök och drog på sig sina skor över de bara fötterna. Hon kollade snabbt på tröja hon hade på sig och när hon gick mot dörren drog hon den snabbt över huvudet och drog på sig en av Thomas i stället, den var gigantisk på henne, men den var varmare och fick henne att sluta huttra, så hon rättade till den och gick ner.


"Det var på tiden!" Ropade Chris från soffan när Wylie blev synlig. Han låg utsträckt med fötterna i Nasyas knä, och en skål flingor i en hand. "Vart är Andrew?"
"Han sover fortfarande," svarade Wylie gäspande och rullade hennes axlar medan hon gick mot köket. "Vad är klockan?"
"Tio över ett," svarade Steve med ett roat leende, och höjde ett ögonbryn. "Är det där Thomas tröja?"
"Jag frös," mumlade Wylie och klättrade upp på en av barstolarna bredvid honom och satte armarna om henne själv. "Min var kall."

Thomas vände sig mot dem båda och ställde två muggar framför dem och hällde upp kaffe åt dem. Wylie gav ett uppskattande hum när hon lutade sig fram och tog den varma koppen i sina händer medan Thomas räckte Steve mjölk och socker.
"Kolla in det här," sa Thomas när hans händer var lediga och stoppade ner dom i fickan och tog upp sin telefon.
".....Um?"
"Ta det lugnt," Thomas rynkade pannan och stirrade på telefonen koncentrerat medan han scrollade mellan menyer, och flinade plötsligt."Här!"
Wylie tog telefonen, hon gnuggade ögonen medan hon vinklade den undan från köks ljuset för att se.
"Han har skickat mig en kopia och jag skickade Chris en, så ingen idé att radera det," sa Steve genom ett skratt när Wylies haka föll, innan hon också skrattade, på bilden var det hon och Andrew i bäddsoffan, Wylie låg rakt på ryggen, sovandes med munnen öppen och Andrew, ihop kurad bredvid henne med en arm över Wylies mage och hans näsa var tryckt mot hennes axel, som också sov.
"Det här är faktiskt roligt, skicka den till mig med," hon flinade och räckte tillbaka Thomas telefon. "Någon borde väcka honom, dock, han ska åka hem under jullovet, och hans buss går om typ... tre timmar?"
"Jag kan göra det," erbjöd Steve och ställde sig upp.
"Försiktigt bara, han blir lätt irriterad."
Steve ryckte på axlarna. "Jag kan hantera det, jag är snart tillbaka."
Wylie skakade på huvudet, fortfarande lite flinandes, och höll upp en hand när Thomas började gå iväg med kaffekannan. "Vänta Thomas, min vän, kan få lite mera kaffe, Steve hade i för mycket mjölk," sa hon och pekade.
"Steve dricker mjölk med kaffe i," höll Thomas med och nickade medan han vände och hällde upp lite mer i Wylies kopp för att sedan gå mot Nasya och Chris med resten.
Wylie andades in doften och suckade innan hon tog en klunk, hon vilade en armbåge på bänken och masserade sitt bakhuvud där den dova huvudvärken var, hon kollade sedan upp när bakdörren öppnades och Sebastian klev in, och skakade snö hur hans hår. Han såg löjligt vaken ut, fullt påklädd, pigga ögon och med snöflingor på hans svarta jacka. Han satte hälen mot tårna på ena foten och sparkade av skorna, och tittade upp mot Wylie med ett litet leende medan han tog ut något inslaget i papper ur fickan och hängde av sin rock.
"Du ser urlöjlig ut i den där tröjan," sa han när ryggen var vänd mot Wylie och hängde upp jackan.
Wylie kollade ner på sig själv och ryckte med axlarna. "Vem bryr sig, jag har inte tänkt gå någonstans och ingen tittar."


Sebastian höjde ett ögonbryn åt det och tittade över mot Wylie igen för en stund innan han gick runt bänken och sträckte sig efter en kopp. Varje gång han sträckte sig efter något, hängde upp sin jackan eller koppen, kunde Wylie inte hjälpa att fästa blicken på kurvan av ryggraden. Sebastian suckade när han såg den saknade kaffekannan och satte sig till rätta i barstolen mitt emot Wylie med en tom kopp, och tog upp det som var inslaget i papper och  räckte det mot henne.
"Vad är det för något?" Frågade Wylie och rynkade pannan lätt.
"Ehmm, frukost," sa Sebastian utan att titta upp och drog av pappret från någonslags smörgås. "Thomas äter upp maten väldigt snabbt när han har besök."
Wylie tänkte be om ursäkt för det, men kom ihåg att hon inte hade ätit något ännu, men hennes uppmärksamhet var fortfarande fokuserad på hur tillbaka dragen Sebastian blev när dem kom över. Då kom hon ihåg när hon knackade på hans dörr någongång efter midnatt. "Förlåt för igår," sa hon och rynkade pannan lite mer.

"Var tydligare," Sebastian log bredare, men utan att titta upp. "Ber du om ursäkt för att stört mig en gång, för att ha stört mig två gånger, eller för att bett om ursäkt?"
Wylie höjde på ögonbrynen, tänkandes, shit, det där fick mig verkligen att låta som en ordentlig smörare, men när Sebastian kollade upp med ett busigt flin samtidigt som man lyfte upp sin smörgås, och Wylie flinade tillbaka och skakade på huvudet. "Inget, om du ska vara såhär."
Sebastian tog en tugga medan Wylie pratade och höll en hand framför munnen meda han tuggade, han himlade med ögonen när han svalde. "Betyder det att jag inte får min ersättning?"
"Jag tycker att min uppmärksamhet klockan tolv fyrtiofem på morgonen räknas som premium. Wylie Stark försäkringar täcker endast telefonsamtal efter tre på morgonen, dåliga sympatiserade färdigheter och vara en full idiot, inga ursäkter, jag är ledsen."
"Ersättning gäller fortfarande när en policy är otydlig," Sebastian lutade på huvudet. "Jag trycker att knacka på min dörr räknas som din tredje punkt, tycker inte du?"
Wylie bet i sin underläpp för att hindra sig själv från att flina större. "Åh, du är läskig."
"Ändå verkar du inte rädd," Sebastian lutade sin rygg tillbaka i stolen, och kollade över axeln, innan han såg mot Wylie igen och höjde sin röst.
"Det är bäst att det är kvar kaffe i den där Thomas."
Wylie kollade mot dörren där Thomas återvände, kollade från kaffekannan mot Sebastian fåraktigt.
"Här," Wylie räckte fram sin kopp, och både Sebastian och Thomas stirrade på henne, Sebastin med ett ögonbryn höjt förstående road, och Thomas med ett förvirrat uttrck. "Ersättning."

Sebastian log nöjt när han räckte sig efter koppen, med ögonen fästa på Wylie. "Det är en början."
"...Va?" Frågade Thomas som stod mitt i köket fortfarande med en tom kaffekanna i handen.
"Inget," svarade Wylie och Sebastian samtidigt, vilket Thomas rynkade pannan djupare åt, så Wylie ställde sig, rullade upp ärmarna på tröjan. "Jag ska gå och kolla om Andrew dödat Steve för att försökt väcka honom." Hon gav dem en salut innan hon lämnade rummet, och hörde Thomas och Sebastians röster för stunden.
"Vad var det där om?"
"Håll käft Thomas."

No comments:

Post a Comment