Sunday, August 26, 2012

Wylie Stark - Del 21


Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12.  Del 13. Del 14. Del 15. Del 16. Del 17. Del 18. Del 19. Del 20.

Sebastian ringde inte på tisdagen. Wylie gick på lunch med Steve, skruvade sig mycket, men slutade när Steve på pekade det, och hon kollade definitivt inte sin telefon var tionde minut. Steve sakade på huvudet med roat leendet och lät det vara, och lät Wylie stänga in sig på sitt rum med sin uppgift när dem kom tillbaka, efter ett kort gorm från Wylie som var bestämd att ha gjort klart det innan nyårsfesten. Hon höll sig vid skrivbordet, och jobbade sig igenom det distraherat, hon hade medvetet lämnat sig själv inloggad på Skype, och med Facebook öppet, på sängen bakom henne. Hon tackade Steve ordentligt när han kom ploppade in och lämnade en kopp kaffe åt henne vid sex tiden.

Sedan den tjugonde hade Sebastian åtminstone smsat varja dag, dåligt humör eller bra, ibland om inget alls, konversationen flöt omkring massa olika random områden, men efter konversationen i går kväll, och inte hört ett ord från honom-klockan var 19.30, när Wylie kollade- under hela dagen så här långt... Wylie påminde sig själv om att Sebastian tagit hand om sig själv i år; han behövde inte Wylie som störde honom. Om han inte ville prata idag, fint. Wylie  skulle i helvete då inte skicka några av dem där kliché smsen 'Är du okej, jag är oroad', för det var hon inte. Hon undrade säkert bara. Sebastian hade bättre saker för sig, och det hade Wylie också. Som den här uppgiften hon hade jobbat på i ungefär fyra timmar och utan att minnas ha gjort något arbete alls, men hej, det hade blivit gjort.

Hon suckade och lutade sig från skrivbordet. Hon skulle vara tvungen att läsa om allt hon gjort idag för att vara säker på att det var okej, hon kunde ha skrivit vad som helst, hon var så distraherad. Hon ställde sig upp och släpade sig mot sängen, satte sig mot kudden och drog laptopen mot henne. Inget på Skype. Men något på Facebook dock. Ett meddelande från Andrew.

Andrew Banner

WYLIE.

VAKNA WYLIE.

Wylie Stark

wtf Andrew, klockan är sju på kvällen, jag är vaken!

Andrew Banner

XD förlåt, skojar bara med dig.

Wylie Stark

Vad är de som är så akut?

Andrew Banner

Inget speciellt, glad över att komma tillbaka bara. Ta med din egna dricka på lördag förresten!

Wylie Stark

det gör jag alltid. så jobbigt där borta huh?

Andrew Banner

Inte SÅ jobbigt, nej.

Wylie Stark

vad är det men all denna brådska då? inte för att jag klagar, det har varit för tyst här med alla borta

Andrew Banner

Julen är snart slut, antar jag. Allt det vanliga är gjort, träffat alla. Antar att jag känner mig lite borta det här året, som om hem är någon annanstans nu.

Wylie Stark

awwww andrew har växt upp! eller så älskar du bara oss way too much

Andrew Banner

Aldrig för mycket :P Låt det inte gå dig över huvudet. Vad gör du på fredag?

Wylie Stark

låter jag det någonsin?

inget jag vet om just nu, hurså?

Andrew Banner

Vill du komma och möta mig vid bussen?

Wylie Stark

visst, vilken tid?

Andrew Banner

16.30. Du kan hjälpa mig med extra bagaget jag har samlat på mig.

Wylie Stark

Åh visst,tack, jag har ett par otroligt starka armar

Andrew Banner

Shhh XD Jag måste gå, vi syns på fredag?

Wylie Stark

Det gör vi. Ha så trevligt!


Hon stängde konversations fliken när den påminde henne om att Andrew var offline, och uppdaterade sitt news feed. Hon fick lite dåligt samvete när konversationen började och hon insett att hon inte hålt kontakten med Andrew sedan han åkt hem. Med tanke på alla sms och konversationer hon utbytt med Sebastian, bestämde hon sig för att det förmodligen var en bra idé att inte nämna det för någon. Andrew verkade inte irriterad över det, åtminstone. Faktumet var, hon flinade, att Andrew verkade ha haft en bra tid hemma, av att döma av bilderna han var taggad på som fyllde Wylies feed. Hans hår såg så konstigt ut, mer städat ut än det lätt lockiga röran det vanligt vis var, och Wylie lämnade en kommentar som sa precis det. Förmodligen hans mammas påverkan.

Hon scrollade ner för mer foton, men på Andrew den här gången. Thomas hade laddat upp några under den senaste halv timman, tydligen, och Wylie klickade på albumet nästan på en gång, knuten av oro släppte en aning. Sebastian levde åtminstone, annars skulle inte Thomas vara på Facebook. Huruvida han hade upptäckt om Sebastian var upprörd var en annan sak.

Det var trevliga bilder. De flesta av dem på folk hon inte kände igen, fastrar, mostrar, farbröder, morbröder, kusiner eller något, och några var av Thomas med tanke på att han hade kameran. Deras pappa såg stel första och ända gången hon hade sett honom i person och deras mamma log vackert på nästan varje bild med ett omtänksamt leende. Tydligen kom hon överrens med hela familjen.

Sebastian var bara med två; en som verkade vara från en julmiddag, med Thomas på sin högra sida. Sebastians huvud var vänt en aning, ett höjt ögonbryn och hans läppar samman tryckta som han gjorde när han försökte dölja ett leende, men mungiporna pekade ändå lite upp. Wylie stannade på den andra bilden av Sebastian, tagen genom ett fönster. Han stod på någonslags snötäckt altan, stirrandes ut i mörkret, hans form lystes endast upp av ljuset från huset och, i en uttsträckning, av månen. Han stod utomhus, för att undvika familjen för en stund på grund av anledningar Wylie inte trodde var tydliga för alla, och Thomas tog en bild. Trevligt.

1 comment: