Wylie Stark - Del 8

               Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6. Del 7.

Veckorna passerade för det mesta med samma saker och Wylie kom på sig själv med att le mycket mer. Lektionerna var tråkiga som helvete, men hon genomled dem. Eller ja, de flesta av dem. Marknadsföring blev hennes favorit att skita i och hon gick inte på någon mer grupparbetes lektion undertiden den pågick.

Arbetet gick lätt för henne, hon var inte säker på att det gick grymt bra för henne men hon visste att hon var långt ifrån att få underkänt i något. Hon förstod varför Steve gillade stället så mycket, och rätt snart, hon var inte säker exakt när det hände, men hon blev en del av Steves grupp vänner, och om hon inte var hemma och arbetade, gjorde hon något med åtminstone en av dem. Hon verkade komma bäst överens med Andrew, det var lätt att ha vilken slags konversation som helst med honom. Och dom fick igång rolig procedur då Wylie retade upp honom och Andrew kämpade på. Det var inte så att hon hade några problem med Thomas eller Chris, dem var grymma, men hon var bara mer bekväm omkring Andrew, och Nasya skrämde henne fortfarande lite, men hon var säker på att hon gjorde det med flit nu. Steve slog dem alla, såklart, det behövdes inte påpekas. 

Efter deras kväll hos Thomas undvek dem att stanna eller spendera för mycket tid där, efter att Thomas hade kommit och sett dyster ut måndagen efter, han hade berättat hur Sebastian hade verbalt rivit honom i tur nästa dag efter att alla åkt. Wylie hann se Sebastian några få gånger omkring universitet, men han höll långsamt att smita från hennes minne, dock hade hon fortfarande ett svagt intresse kvar.

Nästa gång dem hamnade där var när Halloween hade börjat närma sig, vilket tydligen var firat galet i Thomas hushåll, Thomas pappa hade till och med gett sin tillåtelse för honom att hålla en fest i huset. Kostym var uppskattades, såklart. Wylie tyckte inte riktigt det var konstigt att Thomas fortfarande bodde med sina föräldrar. Han studerade i sin hemstad, så vad var det för idé att betala extra för en lägenhet när han verkade komma bra överens med dem? Wylie hade flyttat ut så fort hon kunde, där hemma, men hon hade hotat med det i år, så det var inte riktigt någon stor överraskning för någon. Hon hade ändå inte spenderat speciellt mycket tid där ändå under tonåren.

Så Wylie stod nu framme vid Thomas dörr med Steve, Wylie bar på en flaska vodka, rom och gin i sina händer, för alla, och Steve kämpade med att hålla i två sexpack lådor. Dörren var redan öppen, musiken ljöd ut på gatan, och en jävla massa människor hade redan kommit. Dem flesta av dem var från Steves år, men det var ju inte så att Wylie spenderade speciellt mycket tid  med någon i hennes egna år i alla fall, så det bekymrade henne inte riktigt. Dem tog sig igenom den lilla grupp människor mot köket rätt snabbt, Steve log och ropade ut hälsningar åt personerna han kände, och Wylie nickade, och följde efter honom.

"Där är dem!" Hörde hon Chris utropa.

Det var mycket mer utrymme i köket, två eller tre personer som gick förbi fyllde på drinkar, och Chris hoppade ner från bänken han suttit på, för att hälsa på dem med ett stort leende. "Ååh, till mig?" Skrattade han, blinkade åt Steve och hjälpte honom med låderna. Nasya log och bjöd dem båda på ett "Hej," där hon satt på en barstol.

 "Vart är alla?" Frågade Steve och,Chris ryckte på axlarna.

"Andrew är inte här ännu och Tom är ute på baksidan och visar några studsmattan. Drinkar?" Frågade Chris medan han började ta fram glas.

"Jag ska tar bara en öl, tack." Sa Steve och slet lite på lådans tejp, och Wylie ställde allt utom flaskan med vodkan bredvid diskhon, log och höll ut sin hand efter ett glas, och hon hällde och la till cola, medan Chris gjorde sin egna.

"Jag tror Erik precis knuffade ner Tom från studsmattan..." Mumlade Steve, lutade fram och tittade ut genom fönstret, Chris och Nasya reste på sig för att kolla dem med, medan Wylie log och tog en klunk. Och en röst kom från dörröppningen.

"Charmigt."

Alla vände sig om på en gång för att se Sebastian stå där, lutandes mot dörrkarmen, med armarna korsade, bakom honom stod någon Wylie inte kände igen. Sebastian hade en svart skjorta på sig, och en ankel korsade den andra. Wylie undrade om han alltid klädde sig i svart.

"Hej Sebastian, Daniel," Sa Steve leende. "Hur är det?"

Killen Wylie inte kände igen, Daniel, pekade med en tumme mot Sebastian när han klev in i rummet mot ölen. "Han sparkade just ut mig ur hans rum."

"Rätt så." Sebastian himlade med ögonen. "Bara för att resten av huset måste utsättas för den typ av berusade behandling du är van vid, betyder det inte att jag måste utsätta mitt rum för det också,"

"Jag visste inte att det var ditt!" Protesterade Daniel överdrivet oskuldsfullt medan han öppnade sin flaska. "Jag har bara varit i Toms."

"Ja, jag hade trott på det lättare om du inte hade brutit dörrhandtaget sist du var här. Som för övrigt, är varför den inte är låst."

"Ska du vara med på festen Sebastian?" Frågade Steve i en artig, neutral ton, alltid domaren, medan Chris hoppade ner från bänken och fortsatte ut.

Sebastian följde Chris med blicken för ett ögonblick och log ett vagt leende när han var borta, innan han kollade tillbaka mot Steve, suckade han och klev några steg in i rummet och passerade Wylie när han gick för att sätta sig bredvid Nasya. "Det är i mitt hus, jag är lite tvungen."

Nasya log ett litet, förstående leende, som Sebastian besvarade, och Wylie rynkade på pannan när hon hällde honom ett glas med rom och sträckte sig mot citronen för att blanda. Verkar inte som Sebastian hatade alla Toms vänner...

"Du skulle ha roligare om du gav det en halv chans," Sa Daniel i en tillkännagivande ton när han gick mot bakdörren och klappade Sebastian på axeln när han passerade, till vilket Sebastian smalnade på ögonen och skakade bort hans hand, Daniel steg bak. Blinkade med ett flin. "Efter ytterligare några drinkar då." Han vinkade till alla i rummet innan han följde Chris väg ut.

"Gör han fortfarande sådär?" Frågade Nasya och lyfte på sitt glas igen.

"Alltid..." Sebastian himlade med ögonen innan han tog upp sitt glas och drack några klunkar. Wylie betraktade dem, utan att säga något, hon var inte säker på vad hon skulle säga för en gångs skull, Steve grimaserade sympatiskt. Tydligen något Wylie måste få förklarat för sig, men hon tyckte inte riktigt det var en bra idé att fråga just nu.

"Han har rätt dock," Sa Steve med en ton av försiktigt förslag. "Du kan ha kul."

"Sebastian!" Toms höga röst ljöd plötsligt samtidigt som han marscherade in i huset med armarna höjt en aning. Han hade på sig någon slags kostym, och Wylie smalnade sina ögon medan hon försökte klura ut vad han var. Sebastians axlar höjdes synbart medan han tog en till klunk. "Daniel sa att du tänkt vara med oss, jag blev överraskad."

"Gjorde han."

Toms uttryck sjönk en aning åt det torra svaret och han kollad mot Nasya, sedan Steve med ett oroat uttryck, innan han la blicken mot Wylie och log plötsligt brett och marscherade plötsligt mot henne. Wylie tog ett steg bak, öppnade hennes mun för att fråga honom, men Tom hann före.

"Sebastian," Han grep tag om Wylies axlar och drog henne framåt utan någon varning, och hon fick kämpa för att inte snubbla. "Du måste träffa Wylie, hon går samma år som du!"

Wylie höjde ett ögonbryn mot Tom. På sättet han sa det lät det som om han förklarade att dom hade allting mellan himmel och jord gemensamt helt plötsligt, hon kollade på Sebastian medan han tittade upp, flinade sakta och blickade Wylie upp ifrån och ner.

"Åh, jaivsst, Wylie Stark. Med den oläsbara handstilen."

"Jag tyckte du sa att du inte kände honom?" Frågade Steve och lutade på huvudet.

"Det gör jag inte. Jag menar-jag såg honom i klassen en dag, under grupparbetet, när jag jävlades med folk." Sa Wylie och försökte ta sig lös ur Toms grepp utan att lyckas.

Nasya höjde ett ögonbryn. "Dagen då du gick tidigare och ringde Steve för att klaga om hur du hatar folk?"

Wylie gjorde sitt bästa för att inte märka hur Sebastians lilla leende växte till ett brett flin åt det, höjda ögonbryn av intresse. "Verkligen, varför det?"

"Därför," Wylie vred sig och tog ett steg från Tom, rätade på sin tröja och såg sig omkring i rummet. "Dem var tråkiga som fan, du också, så smickra inte dig själv."

Tom vände sig för att grimasera mot Wylie plötsligt, Nasya höjde sina ögonbryn och Steve la en hand över ansiktet och skakade på huvudet viskande "Wylie...", medan Sebastian fortsatte att betrakta Wylie men flinet försvann långsamt och hans uttryck blev tankfullt när han lutade sig bak i stolen lite, medan Wylie fortsatte att stirra tillbaka. Köket hamnade under ett par sekunders farlig tystnad.

"Thomas, din mamma är tillbaka med maten," en lång, långhårig tjej avbröt tystnaden och uppenbarade sig i korridoren, Tom blinkade och slutade stirra mot Wylie.

"Ah, mat!" Han log och pressade ihop händerna. "Säg åt henne att bära in det, Layla, vi dukar bordet."

Tjejen försvann utan ett ord och med hennes hästsvans fladdrade bakom henne när hon vände sig och rörde sig genom folket igen, och Steve harklade sig. "Behöver du hjälp Tom?"

"Bär den här," Tom lyfte enkelt upp båda sexpacken och slängde dem i Steves armar, "där borta," fortsatte han och pekade på en tom fläck bredvid diskhon. "Sebastian, skulle du-"

"Nej tack." Sebastian ställde sig plötsligt, och lyfte sitt glas graciöst och gick mot bakdörren. "Kanske vill din uttråkade vän gärna ha något att göra."

Tom kollade efter Sebastian när han gick och han grimaserade igen när han kollade mot Wylie. "Du borde inte ha retat upp Sebastian så där."

Tom var både större än henne och troligtvis en beskyddande storebror, och för att Wylie inte visste vad som hade flygit i henne när hon hade talat med Sebastian så där i alla fall, så hon ryckte på axlarna och nickade, och höll ut sina händer för vad än Tom hade. "Lasta på du."

Efter det började kvällen att gå lite snabbare, när alla hade samlats och passerat köket för maten Toms underbara mamma hade köpt från någon slags catering, och Wylie följde efter Steve för en stund medan han gick tillbaka ut med Tom och Wylie blev presenterad för för många personer för att hon skulle komma ihåg, men förhoppningsvis skulle dem flesta bli för fulla för att komma ihåg henne i alla fall, så hon skulle klara sig undan det. Hon hade inte höga hopp om de ansikten som tappade hakan när dem hörde hennes namn, följt av det vanliga "Wylie Stark? Du har aldrig berättat för oss att du kände henne Steve!"

Senare upptäckte hon att Andrew hade dykt upp, sent, och han var farligt långt bak i fylle tåget, så han och Wylie intog vardagsrummet för ett drickspel some blev en tävling som omringades av tjuga festliga personer som hejade på den ene eller den andra. På grund av det vandrade dem båda ut till den övergivna studsmattan med halv full flaska rom där dem förlorade all förståelse om gravitationen, som tog väldigt mycket av deras tid, och de var när dem låg sida vid sida som Wylie tömde flaskan, och Andrew sa "Det känns som om min mage håller på bubbla upp till halsen," då bestämde dem sig för att kasta sig upp och ner, så snabbt och efter för mycket alkohol var det ingen bra idé. Dem började sedan vandra tillbaka in till köket.

Wylie tappade bort Andrew där för en stund och fann Tom och Steve bryta-arm mot varandra i något som verkade vara sista tävlingen av striden som hon missat medan dem var ute på trampolinen, hon började slå förvirrade vad med Chris, och fann sig själv rynka på pannan åt sig själv när hon funderade på om hon blivit rånad av Chris som sprang skrattande iväg bland folket. Jag kan inte räkna nå mer, insåg hon och gick mot korridoren, gick upp en bit för trappan innan hon satte sig på ett steg och lutade huvudet mot väggen och bestämde sig för att hon kunde manövrera helt utan matte.

Hon rynkade ögonbrynen när hon tyckte att hon kunde känna golvet skaka lite, och lutade sig faktiskt fram för att kolla.

"Så," En röst ljöd bakifrån henne, kunde hon utläsa efter att ha kollat sig omkring för ett ögonblick, och plötsligt var Sebastians långa ben på väg nedför trappan mot henne, Wylie tog ett djupt andetag medan han satte sig ner ett steg ovanför Wylie. "Tråkigt?"

Wylie skruvade sig lite så hon tillslut kunde titta upp på Sebastian utan att det kändes som om hennes ögon var på väg att fortsätta runt och se insidan av hennes huvud. Sebastian hade en armbåge på knät, hakan i handen och ett halv tomt glas av något i den andra handen. Sebastian kollade ner på Wylie med ett höjt ögonbryn, och Wylie var inte säker på om hon fann det intressant eller löjligt hur han kunde göra det uttrycket ögonbrynen, som om han var nyfiken, uttråkad, nedlåtande men också artig. Och hans ögon var gröna. Åh. "Vad?" Svarade Wylie dumt efter några minuter.

Sebastian suckade och kollad ner i sitt glas. "Du är full."

"Du är inte," svarade Wylie. "Och det är typ, halva din fest."

Sebastian kollade upp igen med en antydan av ett leende, sen ner på sitt glas igen. "Jag kan vara. Kanske är jag bara bättre på att tygla mig själv än andra. Studsmattan hjälpte förmodligen inte."

"...Du tittade på mig när jag var på studsmattan? Det är rätt creepy..."

"Du och din...vän, ni var rätt högljudda innan ni gosade ihop er, och mitt fönster är rakt mot det."

Wylie ville fråga varför han tvekade vid ordet vän och hon ville också säga emot honom om gosa kommentaren, vilket typ förklarade hennes första fråga, så hon ville verkligen svara med något smart och motsägelse fullt, men istället sa hon, "Har du varit och druckit i ditt rum hela den här tiden?"

Sebastians ögon smalnade. "Hur är det här halva min fest?"

"Du svarade en fråga med en fråga," påpekade Wylie och tittade sig omkring efter drinken hon var säker att hon haft med sig, men hon hade inte gjort det, eller. Hon tänkte efter. "Det betyder- det är ett svar du inte gillar, eller ett svar du inte vill ge, så det betyder ja, eller?"

Sebastian lutade på huvudet, stirrande med breda ögon men lite glansiga från drinken. "Säger du det."

"Eftersom det är ditt hem också, förresten, kommer du ihåg," sa Wylie plötsligt, hon suckade och gav upp sin sökning efter henne drink. Hon lyfte upp fötterna på samma steg som hon satt på och lutade sig mot väggen. "Så det är din fest med."

"Nej," sa Sebastian något road. "Det här är Thomas fest. Det är bara en oturlig omständighet att jag bor i samma hus."

"Varför går du bara inte?"

"Varför beger sig inte han någon annanstans?"

Wylie rynkade pannan och lutade huvudet för att kolla på Sebastian omtänksamt, medan Sebastian stirrade ner mot henne. "Det pågår saker här som jag inte vet något om, heller hur, och jag borde sluta ställa frågor," sa Wylie lite förvånat i början när hon insåg att hon sa det högt, och försökte slå in det hela utan att låta som en idiot. "Jag börjar fatta det. Jepp."

Sebastian fick ett leende på läpparna. "Jag tänkte bara hämta en till drink."

"Åh, jaha." Igen av dem rörde sig under ett par sekunder, tills Wylie sträckte på sig. "Åh, juste, juste," mumlade hon och flyttade sina fötter för att låta Sebastian passera. Hon harklade sig när Sebastian stod upp igen och tog sig förbi Wylie, och Wylie kunde inte sluta stirra på att byxlinjen på jeansen som var synlig på hans ena sida, tills Sebastian vände sig och pausade, då tyckte hon att taket kunde vara riktigt fascinerade just nu.

"Thomas har sagt att du flyttade hit i den här sommaren. Att du hade börjat någon annanstans och sedan byt hit för att bo med Steve."

"Det sa han, huh," svarade Wylie oengagerat medan hon slöt ögonen och lutade huvudet mot väggen.

"Han sa att du flyttade på grund av en jobbig situation."

Wylie rynkade pannan och öppnade sina ögonen igen för att se snett mot Sebastian. "Och?"

 Under ett par sekunder stod Sebastian helt stilla och betraktade Wylie med ett uttryck hon inte kunde tyda, innan han vände och började gå ner för trappan, han ropade tillbaka någorlunda sarkastiskt "Så trevligt för dig."

Wylie satt kvar på trappen en stund, förvirrad. Hon funderade vad som just hänt och om hon borde vara oroad, sen funderade hon på varför hon satt i en trapp när det höll på en fest, hon kom ihåg att hon kom hit för att räkna och att Chris mest troligt var skyldig henne pengar och att Andrew hade övergett henne i köket. Hon insåg sedan att hon väntade på att Sebastian skulle gå förbi henne för att sedan dra sig tillbaka till sitt rum. Och att det inte hade hänt ännu. Hon suckade och bestämde sig för att peta på den tanken när hon var nykter istället, och hon drog sig upp med hjälp av led-stången tills hon stod upp igen.

Vardagsrummet hade blivit lite tystare och en grupp av folk hade samlats för att se på någon dålig Halloween film, men var oförmögna att hålla käft under filmens gång, så Wylie gick snabbt förbi det och gick mot köket, och letade efter Chris, men hittade Andrew först sittandes i en barstol med armarna korsade på bänken framför honom och huvudet vilandes på dem. Hon gick rakt mot honom för att skaka liv i honom.

Med Andrew vaken igen marscherade dem ut till den övergivna studsmattan med en flaska innehållande någon slags röd vodka blandning i handen, och dem kollapsade på deras ryggar igen. Wylie var inte säker på vart hon gick efter det, förutom att Tom hade kommit ut för att finna henne sittandes på Andrew samtidigt som hon skakade honom om vilket dem förklarade var ett försökt att pressa Andrew till att fråga någon tjej han pratade om ut, han klättrade upp bredvid dem och började låtsas bråka med dem tills Steve kom ut, och Wylie tjafsade med honom över att det inte var dags att gå hem.

Steve vann, på något vis, men det involverade att Wylie tog med sig Bruce, vilket verkade som en vettig seger just då.

*