Wylie Stark - Del 7

Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6.

Den följande veckan flög förbi innan Wylie hann inse att det var fredag igen. Hon var van vid att kämpa sig igenom varje dag, med ett konstant öga på klockan och räkna ner timmarna till följande dag. Även om hon bara skulle göra samma sak igen den kommande dagen. Hon hade en lugn helg, för henne åtminstone. Dem hade varit hos Thomas till småtimmarna, när Thomas tillslut drabbades av dålig förlorare syndrom och Chris kunde inte motstå att gnida in det. Steve, som var den den ansvarige en som vanligt, hade beslutat att det räckte för den natten innan det bröt ut till en fysisk kamp.Precis som Wylie hade börjat lägga vad.

 Dem mötte upp Thomas och Andrew nästa dag under eftermiddagen, och Wylie fick en till 'rundtur', men denna gånger med ett bättre humör. Samtalen gick lite lättare, speciellt med Andrew, som visade sig vara rätt intelligent. Han var lätt att irritera också, och efter ett par timmar gjorde Wylie det till hennes grej; vrida upp killen följt av en blinkning för att gör allt okej igen. Andrew verkade uppskatta det, konstigt nog. Dem åt middag ute och bestämde sig för att gå tillbaka till Steve och Wylies efter åt, där de spenderade kvällen drickandes drinkar, titta på någon dålig talangshow och skratta åt de tävlande i timmar, innan dom såg på ett par av Thomas favoriter filmer, dumt dåliga action filmer som faktiskt var okej med det trevliga surret av alkoholen.

Hon vaknade sent på söndagen och ringde sin mamma efter att spenderat omkring två timmar för att vakna till ordentligt, hon fick sedan lite arbete klart för resten av dagen och Steve bestämde sig för att han skulle laga söndags middag på kvällen, vilket gick lite fel. Men det ett gott skratt efter åt.

 Hon kikade efter Sebastian under lektioner, även om hon vägrade erkänna de för sig själv dem tre första dagar. När onsdagen höll på att ta slut antog hon rätt säkert att han antingen sket i lektionerna eller att han inte var någon av hennes klasser, hon borde antagligen erkänna att ja, hon var uppmärksam, men hon kunde inte hjälpa det; hon hade sett Sebastian sammanlagt cirka trettio sekunder, och spenderat timmar med andra i hennes årsgång, ändå var Sebastian mer intressant än någon av dem.

På torsdagen hade Chris bestämt, trots att hon spenderat nästan halva sommaren här förut och bott här permanent i en vecka nu, att Wylie inte hade fått ett ordentligt välkomnande ännu, så dem alla bestämde att träffas hos Steve och Wylies på lördag kvällen och ta några dinkar där innan dem drog med henne ut på stan. Hon hoppade över grupparbetet den veckan och försökte ignorera känslan att hon hade missat något.

Hon mindes knappt några av de platser hon drogs med på under lördagen, men det var mest på grund av faktumet att hon faktiskt hade roligt, hon kunde knappt tro det, men hon hade faktiskt riktigt roligt, än på grund av alkoholen. Hon fick reda på att hon och Andrew blev rätt bra drinking buddies, även om konsekvenserna inte alltid var lika bra (om någon frågade nästa dag, hade dem ingen aning om hur den där barstolen hamnade ute på gatan), Steve och Thomas dolde sin berusning så väl att det var kriminellt och Nasya var inte mycket sämre hon, bortsett från det faktumet att hon blev mer vokal och visade en antydan av lite fler uttryck, och Chris, om det ens var möjligt, blev högljuddare.

Dem vandrade förbi fontänen kring midnatt, när Wylie och Andrew skapade strömmar i vattnet för att tävla med två löv...Ja, dem var inte säkra på vart racet startade och vart det slutade, men poängen var att det var ett race. Thomas bestämde att dom alla skulle gå till honom, eftersom det var närmast och hans föräldrar inte var hemma under helgen. Och han hade plats för alla. Han och Chris hade ett mindre bråk om detta, tydligen var inte Chris så glad över den idéen, men efter Steves ingripande satte de av.

Om Steve tyckte att det tog lång tid för dem att gå till Thomas tidigare... Wylie fnittrade pinsamt när de nådde dörren och Nasya tillkännagav att det hade tagit en hel timme för dem att nå fram. Wylie satte sig i Thomas fåtölj med grepp om båda sidorna medan hon väntade på resten av världen att sluta snurra och inse att hon var stilla nu.

"Drickor!" Deklarerade Thomas när han kom gående från köket med armarna fulla av flaskor, medan Nasya och Chris tog sina vanliga platser på golvet, Steve tog sin ände av soffan och då Wylie satt i Andrews fåtölj passade Andrew på att använda Wylie som fåtölj, och satt åt sidan i Wylies knä med sina ben över armstödet.

"Det är bra för mig," sa Steve flinnande med något röda kinder.

"Uh-uh, se på dig, du är nästan där, en till, kom igen," Wylie vädjade absolut inte, och Thomas verkade hålla med när han tryckte en burk i Steves famn, innan han vände sig mot Wylie och Andrew, han höjde ögonbrynen och flinade, sen kastade han varsin bruk åt dem. Wylie fångade båda medan Andrew hyssjade åt något Wylie inte hörde.

"Jag paxar den här platsen precis här," Sa Chris som låg på ryggen på golvet medan Nasya nästan satt och kramade sina knän bredvid honom, tv-kontrollen i handen och hon höjde volymen när en Aerosmith låt spelades. "Jag reser mig inte upp igen."

"Åååhh nej," Thomas skakade på huvudet skrattande och gav Chris en lätt spark när han gick förbi honom. "Ni får ta mina föräldrars rum, sov med ögonen öppna för Sebastian kommer komma ner på morgonen och--" Thomas stannade i dörren till köket plötsligt, virvlande runt för att se på dem igen och nästan ramla mot dörr-karmen i processen. "...Sebastian."

Nasya tryckte på mute och, nästan komiskt, reste alla förutom Andrew sina blickar mot taket lyssnade. 

"Han kanske inte är hemma," sa Steve tyst.

"Han är alltid hemma," grubblade Thomas och gick mot köket efter fler flaskor.

Dem var inte vakna lika länge som dem hade tänkt från början, dem tittade på TV och pratade med låga röster i en timme eller efter det, lite spänt, även om Wylie inte kunde förstå varför det var en sån stor grej, men det var säkert för att hon var full. Väck honom, tänkte hon, få ner honom hit, ge honom drinkar, få alla ner hit.

När Chris faktiskt somnade på golvet, gav Thomas honom en hård spark och sa att det var dags för honom att visa dem vart dem alla skulle sova, det tog fem minuter med Steve som satt och petade honom i huvudet för ta faktiskt sig upp och göra det.

Att ta sig tyst upp för trappan, eller försöka, var alldeles för roligt för Wylie och Steve rykte flera gånger i henne när hon började fnittra alldeles för mycket. Nasya halvbar på Chris framför resten av dem medan han mumlade något om en hamster han gett henne en gång i tiden, Thomas gick bakom dem och snubblade till lite då och då på stegen, och Wylie och Andrew följde dem i ett konstigt blind-hjälper-den-blinde, tre-bens-race, armar över varandras axlar och Steve gick bakom dem för att vara säker på att de inte ramlade och gjorde illa den andra.

De lämnade Nasya att ta hand om Chris efter att hon och Thomas fått honom så långt som till sängen, resten av dem leddes in i Thomas rum, där Wylie började fnittra hysteriskt igen när hon och Thomas försökte dra ut hans bäddsoffa, samtidigt som Andrew knackade henne flera gånger på axeln och viskade, "Wylie, Wylie, Wylie, vi glömde stolen, vi skulle ta den med oss, kommer du ihåg?"

När sängen var ute tog Andrew raka spåret mot den, och Wylie fånga knappt Steves skratt och förvirring "Uhm, okej, jag antar att jag får sova med Thomas då,"

Wylie försökte att inte ramla när Steve gick, men följde efter honom sedan, irriterad över att hennes pelare plötsligt gav sig iväg utan henne.

När alla hade lagt sig till rätta och den plötsliga tystnade ringde i Wylies öron, fnittrade hon igen. 

"Sovsött Steve..."

Hon hörde ett tydligt skratt från Thomas när Steve svarade med ett sluddrigt, "Godnatt Wylie."

"...Godnatt Andrew,"

"Gonatt Thomas," Andrews svar var dämpat av kudden han hade begravt ansiktet i, innan han rörde på ansiktet och rynkade pannan. "Nej, vänta, Wylie."

"Det är okej, det var ändå Thomas tur se-"

"Wylie, du är min bästa vän, men jag svär, jag kommer tejpa igen munnen din." Viskade Steve, men Wylie kunde höra leendet bakom det, och gav ifrån sig en skur av fnittrar när Thomas plötsligt sa "Go'natt Wylie."