Wylie Stark - Del 6

Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5.

Det tog dem omkring fyrtiofem minuter att gå till Thomas, Wylie hade inte riktigt hållit koll men Steve bestämde sig för att meddela det när dem kom fram och påpeka att det normalt bara tog dem tjugo-tjugofem minuter.

"Shh, Steve, du är van vid mig, ge dina vänner lite tid att vänja sig vid min otroligt distraherande personlighet." Wylie blinkade mot honom, och kände sig lite mer som sig själv, Chris visslade medan Andrew skrockade. Thomas marscherade redan genom köket för mer mat och hon hade ingen aning vart Nasya hade tagit vägen.

"Kommer du bjuda oss på något den här gången Tom?" Frågade Andrew och gick mot en fåtölj medan Thomas tog fram en stor påse popcorn. Thomas svarade genom att kasta påsen i Andrews ansikte när han gick in till vardagsrummet, sträckte ut sig på soffan och tog fram en Xbox kontroll från ingenstans.

"Det var jag sist," ropade Clint, och satte sig med korsade ben på golvet nära Thomas och höll i en andra kontroll. Wylie satte sig på armstödet till fåtöljen som Andrew satt i, hon funderade på om skippa lektioner för att spela TV-spel med en drös tjugoett och tjugotvå-åringar var något Wylie före Penny hade tyckt om. Hon trodde inte det, men det här var inte så farligt. Allt som saknades var bara lite öl.

"Thomas," löd plötsligt en skarp röst, och alla vände sig för att kolla mot trappan och Wylie tappade hackan lite. Han hade inte samma tröja på sig som tidigare, han hade bytt till en svart t-shirt som såg ut att vara lite för stor för honom, men det var definitivt killen från lektionen tidigare idag. Alla andra tittade bort, men Thomas satte sig upp lite för att se över soffkanten med något konstigt hund-ögon uttryck, och sa "...Popcorn?"

Thomas fick en blick kall till svar som varade i nästan fem sekunder, innan han uppenbarligen blev avfärdad, han vände sig om och började gå upp för trappen. Thomas suckade och la sig igen på soffan, och mumlade, "Han ska egentligen inte vara hemma ännu."

"Var det där din bror?" Frågade Wylie snabbt när det gick upp för henne.

"Det var Sebastian, japp," Sa Steve som kom in från köket och räkte Wylie en kopp kaffe, han rynkade pannan. "Känner du honom?"

"Jag-näee, jag vet inte jag bara-tack," sa hon och tog koppen och sippade på det för att inte behöva svara. Steve kollade på henne i ett par sekunder innan han blev distraherad av Chris och Thomas som fortsatt med vad hon nu hade missat igår.

Wylie tittade på och hängde med i cirka femton minuter eller så, och när det började bli för enformigt föll hon tillbaka i sina egna tankar och, oundvikligt började hon känna sig lite utanför. Steves närvaro var en liten slags tröst, men med tiden hon satt och tänkte, kom hon på sig själv att betrakta dem andra. Hon undrade allt om dem, vilket intryck de fick av henne, hon såg sig sedan om i Thomas hus, allt främmande, och ju mer hon tog in det desto mer började hon känna sig olustig.

Hennes tankar vandrade så småningom vidare till Thomas bror, som mycket tydligt inte ville ha dem alla i hans hus, vilket gjorde att Wylie ville resa sig upp och hävda sin närvaro ännu mer efter den morgonen. Sebastian hade verkat irriterad och less på människor under båda tillfällena Wylie hade stött på honom nu, men på något sätt fångade det hennes uppmärksamhet. Ingen var så uppenbart och utåt bitter utan anledning, speciellt inför ett rum fyllt av främlingar.

Han såg tydligt ner på personerna vid grupparbetet i morse, även föreläsare. De flesta människors uppmärksamhet vaknade till när Wylies namn nämndes, Sebastian hade tittat bort, hävt hennes profil på skrivbordet och gått. Det var något nytt... Och rätt intressant.

"Wylie?"

Wylie blinkade till och kollade mot Steve som rynkade pannan mot henne där han satt i soffan. Thomas måste ha satt sig upp och lämnat plats så Steve kunde sitta.

"Mmh?" Frågade hon och insåg att hon fortfarande höll i sin tomma kaffemugg.

"Är du okej?" Steve höjde sitt ögonbryn.

"Jo, ja, bra, bara-" Wylie viftade med en hand och skakade på huvudet. "Dagdrömmer, eller något, ursäkta."

Steve lutade sig över soffkanten lite och sänkte sin röst. "Vi kan gå, om du vill."

"Jag mår bra, seriöst." Sa Wylie och lyssnade efter nå ljud från övervåningen men hörde inget. "Vi stannar här."