Wylie Stark - Del 23

 Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12.  Del 13. Del 14. Del 15. Del 16. Del 17. Del 18. Del 19. Del 20. Del 21. Del 22. 

Fredag morgon kom och Wylie hade lyckats att undvika ämnet Sebastian med Steve. Konversationen hade stört henne jävligt mycket mer än hon ville att Steve skulle veta, av flera anledningar. Till att börja med, hon gillade inte att Steve försökte välja hennes vänner åt henne, som om hon var någon unge som behövde beskyddas från den hemska världen. För det andra, hon trodde inte att Steve av alla personer pratade dåligt om någon även om han erkänt att han inte visste så väl. Den tredje anledningen var att hon tänkte om sin andra anledning; om Steve hade varit omkring längre, kanske  kände han Sebastian bättre än vad Wylie gjorde, och kanske hade han rätt. Hon gillade den anledningen minst.

Hämta upp Andrew från bussen var rätt lätt. Extra bagaget han nämnt var alla presenter som han fått från sin familj och presenter som han hade tagit med sig åt gruppen. Dem var alla små och enkla; Wylies var ett skal till hennes iPhone med någon slags pistol design på, som hon verkligen, verkligen gillade, dock var hon tvungen att be om ursäkt för att inte ha köpt Andrew något, då hon inte var så bra med hela jul grejen. Hon hade köpt åt sin mamma och Steve och försökte att inte tänka på dem två senaste jularna som hon lagt sin energi på. Det graverade armbandet och örhängena hon köpt åt Penny. Och hon försökte ännu hårdare över att inte tänka på faktumet att Penny förmodligen spenderade detta år med Erin. Det gjorde inte så ont som hon hade trott att det skulle göra, men en del av henne önskade att hon var där för att blänga på Erin och vara säker på att hon ändrade radion när Cliff Richards spelades, för Penny hatade honom.

Efter att ha kommit överens om att hon skulle ta med en flaska med vit rom till Nasyas åt Andrew kände hon sig inte så hemsk för att ha tagit emot gåvan, och stannade länge nog för att dricka kaffe och se på när hennes vän packade upp sina presenter och berättade historier innan hon begav sig hem igen.

Det var på vägen hem när hon gick igenom den tunga snön som föll ner med näsan nedtryckt i halsduken, som hon kom och tänka på smset från Sebastian under julafton. Hon hade inte svarat, bara stirrat på det en stund, fast i sina tankar innan dem drog henne till sömns, men det fick henne att tänka på en idé; ge Sebastian en julklapp. Inget speciellt, bara något enkelt men med tanke, som Andrews iPhone skal. Hon var inte säker på om Sebastian ens skulle gilla att få en present, men så länge det bara var en liten en, ingen fara skedd, visst?

Och det var på den lördagsmorgonen hon fann sig själv vandra genom mer snö, halv smältande i solen, med en A4:a anteckningsbok med dekorerat omslag för att likna en anteckningsbok från 1800-talet eller något. Hon visste att Sebastian skrev mycket, hon var inte säker på vad dock. Hon hade bara sett honom kluttra ner saker under slumpmässiga tillfällen på cafét eller under föreläsningar, och till och med medan han gick, i ett litet anteckningsblock, och hon fick ett skakande huvud till svar om hon frågade vad det var han gjorde.

Hon kollade klockan medan hon sträckte sig efter dörren till cafét för att vara säker på att Sebastian skulle vara där för att börja sitt skift och tryckte upp dörren och sparkade bort snö från hennes skor mot dörrkarmen medan hon gick in.

"Morgon," ropade hon och såg sig omkring för att se stället tomt bortsett från Sebastian och Julie. Sebastian höll upp ett pekfinger, som sa vänta, medan han pratade i telefonen, och Julie stod lutad mot bänkskivan bakom honom.

"Nej Thomas. Jag bryr mig inte hur det får dig att framstå, du-va? Nej, jag är på ett café. Nej, jag lånade deras telefon när jag såg smset, det spelar ingen roll."

Wylie steg fram mot kassan och lutade sina armbågar mot bänken och såg medan Sebastian rullade sina ögon.

"Nej, jag tänker inte komma tillbaka. Bussen kostade sjutio kronor. Jag tänker inte betala det igen för-Thomas, det här var bestämt dagar sedan. Om du har ett problem med det prata med mamma, jag har lyssnat klart på dig."

Han la på snabbt och såg över axeln mot Julie medan han gick runt kassan. "Om det ringer igen och det är han, säg att jag har gått." Han tog Wylie om armbågen när han gick förbi henne och ledde henne mot ett tomt bord och släppte henne endast för att kunna sätta sig tungt på en stol. Wylie satte sig på den andra med rynkad panna.

"Är du okej? Vad ville han?"

Sebastian vifta med en hand avvisande. "Han är irriterad över att jag återvänt tidigare har fått resten av dem att ogilla hans spratt, och han och min kusin."

"Jag är inte förvånad att han inte förstod att det skulle bli ogillande."

“Du känner honom för väl," Sebastian suckade och log ett trött leende. "Vad gör du här?"

“Ja," Wylie lyfte upp papperspåsen anteckningsboken var inslagen i och la den på bordet mellan dem. "Jag tänkte, då du haft en sån dålig jul, att jag skulle försöka att ljusa upp den lite."

Sebastians ögon föll mot påsen och han lutade sig fram med lutande huvud och såg upp igen mot Wylie. "...Är det till mig?"

"Näe jag hade tänkt ställa mitt kaffe på den. Ja, den är till dig, ta den."

“Varför?"

“Därför," Wylie korsade armarna på bordet och höjde ett ögonbryn. "Det är din. Det är så hela present saken funkar."

“Jag är inte dum," svarade Sebastian med ett flin utan att ta det Wylie sa seriöst. "Jag menar, varför skaffade du den?"

“För vänner ger vänner gåvor?"

Sebastian kollade noga på Wylie för en stund och Wylie gjorde sitt bästa för att stirra tillbaka och inte flytta sig obehagligt i sin stol, intensiteten i Sebastians ögon distraherade, innan han tillslut kollade ner och drog påsen mot sig.

"...Tänker du inte öppna den?"

“Det tänker jag," Sebastian lutade sig tillbaka i stolen. "Men inte medan du är här."

“Det är inte rät--!"

“Varför inte?"

“Jag måste se om du gillar den eller inte," Wylie log lurigt medan Sebastians leende blev bredare.

"Jag kan säga vad jag tycker om den senare."

“Visst...Men, på tal om senare, vad gör du i natt?"

Sebastian höjde sitt ögonbryn, förmodligen åt det plötsliga bytet av ämne. "...Sover?"

"Inget, alltså," utvecklade Wylie för sig själv och stirrade lite på hur Sebastian kunde se road, nyfiken och värdig allt på samma gång. "Det är en nyårsfest hos Nasya ikväll, vad sägeru?"

Det var sällan Wylie hann se Sebastian se osäker ut, och hon tänkte att kanske den enda anledningen det verkade så tydligt den här gången var för att hon faktiskt råkade titta, och hennes egna uttryck föll lite när hon började undra om det verkligen hade varit en bra idé att fråga.

"Jag...går inte på fester, speciellt ofta, och jag dricker inte mycket..."

"Du behöver inte dricka, ingen tänker tvinga dig och," Wylie såg hoppfullt på Sebastian medan hon talade. "Thomas kommer inte att vara där."

"Jag har inget emot att dricka; jag tvivlar bara på hur bra jag skulle hålla det. Dock..." En liten kurva av hans tidigare leende återvände. "Det låter förvånande nog frestande. Jag måste börja jobba nu, men jag skickar dig ett meddelande när jag har bestämt mig. Vilken tid?"

“Det börjar vid nio, vilken tid slutar du?"

“Klockan sex." Sebastian plockade upp anteckningsboken och stod så Wylie gjorde det samma.

"Du borde komma, släppa loss efter-ja."

Sebastian skrattade och Wylie flinade med honom innan hon blinkade när Sebastian plötsligt lutade sig fram och gav henne en snabb kram, anteckningsboken stötte mot hennes skulder blad när Sebastian la sina armar om Wylies axlar. Wylie lyfte sina händer till Sebastians rygg, sedan återställde hon hennes uttrycks snabbt när han drog ifrån och gick tillbaka mot kassan och Wylie gick mot dörren.

"Jag ska tänka på det. Tack för gåvan!"

"Meddela mig senare!"

Ny sim - Chris Johnson

Så, jag har gjort en ny sim som jag bestämde mig för att dela med mig av, Chris Johnson heter han! Har inga bra bilder på hans kläder, blev distraherad av hans ansikte och glömde bort att jag skulle ta bilder på kläderna. Kostymen han har på bilderna ovan är hans finkläder, han har egenskapen ordentlig så han föredrar finkläder över vanliga. 

Mer bilder...

Wylie Stark - Del 22

Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12.  Del 13. Del 14. Del 15. Del 16. Del 17. Del 18. Del 19. Del 20. Del 21.

Wylie somnade strax eftermidnatt och förvånade sig själv igen. Det var faktiskt lättare att sova än att tänka sig igenom cirklarna hon gick igenom nuförtiden, vilket sa mycket om henne då hon var rätt jäkla bra på att tänka, även om hennes process inte alltid var en rak linje. Hon visste inte vad tiden var när hon vaknade, och hon visste inte vart hennes telefon var, då den normalt låg på sängbordet. Men hon visste att hon inte orkade gå upp och leta efter dem. Hon rullade över på mage, liggandes på sidan av ansiktet och lät tankarna flyga i en halv-vaken dimma, innan hon blinkade och vaknade till av att det knackade på hennes dörr.

"Vad är det..." Mumlade hon mot kudden och öppnade ett öga mot dörren.

"Wylie? Är du vaken?"

"Kom bara in Steve," Muttrade hon och rullade över på ryggen medan Steve öppnade dörren. "Jag tänker inte vakna skrikande genom dörren mot dig."

"Du lämnade din telefon i badrummet," sa Steve och höll upp den försiktigt. Wylie grimaserade tittandes från telefonen till det underliga uttrycket på Steves ansikte.

"Du väckte mig för det?"

"Det är Sebastian."

Wylie blinkade och satte sig upp efter dem orden. "Ge mig den där!"

Steve klev fram, höjde ett ögonbryn och räckte ut telefonen. "Varför ringer Sebastian dig?" Frågade han och sänkte rösten.

"Ut." Sa Wylie och tog emot telefonen och kollade ner på skärmen för att bekräfta att Sebastian fortfarande var där.

"...Va?"

"Förlåt, det var otrevligt, men ändå," Wylie viftade en hand mot dörren. "Snälla?" 

Steve stod kvar där han stod för en stund och såg ut som om han var på väg att säga något innan han nickade och klappade Wylie på axeln."Om du säger så. Jag gör kaffe."

"Tack Steve," ropade Wylie efter honom och väntade tills dörren stängts innan hon lyfte telefonen till örat.

"Hallå?" 

"Hur är du fortfarande i sängen vid den här tiden?"

Wylie andades ut ett skratt och låtsades att vara förolämpad. "Vet inte vilken tid det är, jag lämnade mina saker i badrummet efter duschen igår."

"Då har du inte kollat dina sms den här morgonen."

"Nej, har du skickat?"

"Det har jag," Sebastian lät glad, som om han log mot orden. "Skulle du vilja lägga på och kolla dem, eller ska jag berätta nu, medan jag har dig? 

"Berätta för mig nu, jag lyssnar." 

"Jag återvänder hem på lördags morgonen."

Wylie blinkade. "Whoah. Okej, ja, det är toppen, men varför?"

Telefonen sprakade när Sebastian suckade. "Du vet varför."

"Åh... Hände det något igår, eller hur kommer det sig att du redan får åka? Vad har ändrats?"

"Hm. Något löjligt, faktiskt. Mamma bestämde att det inte skulle vara någon fara ifall jag åkte hem ett par dagar tidigare än alla andra."

"vad hände?" 

“...Thomas, och min äldsta kusin, äldre än både Thomas och mig själv. Dem bestämde sig när jag vaknade att jag kunde behöva en klippning."

"Åh. Herregud. Gjorde-?"

"Nej, jag sparkade Thomas i näsan och min kusin i... Ett obehagligt område att bli sparkad innan dem fick saken nära nog mitt hår."

Wylie pausade för en stund och gjorde sitt bästa för att hålla tillbaka skrattet som bubblade upp inom henne. Hon lät ut en skarp hostning för att förhoppningsvis täcka över det.

"Du har tillåtelse att skratta," sa Sebastian som plockade upp det. "Jag gjorde verkligen det."

Wylie täckte för hennes mun när hon skrattade för att inte fånga Steves uppmärksamhet. "Åh herregud, hur gammal tror Thomas- jag menar ja fan, bra jobb att bli av med dem, men ändå-"

"Jag tror inte Thomas tänker på det sättet."

"Vad sa din mamma?"

"Att vi var alla för 'konstiga' för att vara i varandras närvaro fem dagar till. Jag kommer vara hemma innan elva, men jobbar under eftermiddagen."

"Du ringde jobbet för att säga att du kommer hem?"

“Ny årsafton är en bra dag att jobba, Wylie. Nästan dubbel lön." Sebastians röst drog i väg i dem sista orden, innan dem blev högre igen medan han återvände med telefonen mot örat. "Jag måste gå."

"Åh. Okej. Men, uh, det var kul att höra. Om lördag. Jag pratar mer om det med dig senare."

“Varför?"

"Jag har ett förslag för dig, när du har jobbat färdigt. Senare dock." Wylie pausade när Sebastian inte svarade, drog lättjefullt med handen på lakanet. "Jag undrade, igår, när du inte hörde av dig. Efter måndag kväll-"

“Jag var trött och överkänslig." Sa Sebastian plötsligt. "På måndagen, jag överreagerade förmodligen."

“Nej det gjorde du inte, det är normalt att-"

“Tack Wylie. Jag måste gå dock. Lämna inte din telefon liggandes omkring."

Wylie log ett litet leende. "Uppfattat. Vi syns på lördag."

"Hejdå."

Wylie la på och låste tangentbordet på telefonen i en inlärd rörelse, hon höll den i sin hand medan hon långsamt slängde benen över säng kanten, rullade ihop tårna mot den plötsliga kylan och grimaserade medan hon sträckte sig efter sina kläder för ett par jeans. Med nyheterna att både Sebastian och Andrew skulle komma tillbaka tidigare än förväntat hade hon det lättare att ta sig ur sängen än vad hon hade trott. Inte bara det, men hon var faktiskt väldigt lättad över att Sebastian hört av sig. Hon ville inte pressa honom på för mycket över samtalet, men den hela historien över vad som hänt var förmodligen värre än vad han försökte låta Wylie tro. Hon försökte föreställa sig det, Sebastian i sin säng, knappt vaken, med Thomas hängades över honom (kusinen var inte med i hennes bild, hon kunde inte bestämma sig över hur han såg ut, förutom att han förmodligen var blond), elektronisk rakapparat i handen och Sebastian som på något sätt kämpade emot med nog mycket kraft för att sparka till Thomas i ansiktet av alla ställen. Thomas kunde inte gilla det.

Hon vandrade in till köket, barfota och följde doften av Steves kaffe, sträckte sig innan hon satte sig ner vid bordet och tog glatt emot koppen.

Hon kollade på Steve stoppa tillbaka kannan på bänken innan han sköljde sina händer i diskhon av någon okänd anledning, hon bestämde sig för att Steves stil på allvar behövdes snyggas till. Wylie var less på att se honom i samma vita tröjor hela tiden.

"Vi måste skaffa dig lite nya kläder inför lördag, och nej, jag menar inte en av dem där hemska tröjorna du-"

“Varför ringde Sebastian dig?"

Wylie blinkade över den plötsliga avbrytandet och höjde ett ögonbryn mot Steves försök att se vardaglig ut.

"Uh, för att prata med mig? Det är normalt varför folk ringer varandra." En liten rynka uppstod mellan Steves ögonbryn och han kollade ner någonstans på bordet framför Wylie, det var tydligt att han tänkte igenom något, och Wylie tog en lång klunk av kaffet i väntan på Steves milt formulerade åsikt som säkert var på väg.

"...Du pratar med honom en hel del nyligen, tycker jag. Jag har hört dig ofta på telefon i ditt rum, var det med honom?" 

"Jag är en upptagen tjej Steve; Jag får många samtal. Några kan det ha varit. Vad är det här om?"

Steve nickade, fortfarande med blicken fäst på bordet, sedan tog han ett långsamt andetag medan han kollade upp igen. "Sebastian är... Jag vet inte hur jag ska beskriva det faktiskt, men jag har känt han ett tag nu, men aldrig pratat med han mycket. Jag vet mycket om han via Thomas dock."

"...Och? Kom igen, du är tydligt på väg någonstans med det här." Wylie kunde känna sig själv sätta upp en mur, hennes känslor domnade, hon kollade uttryckslöst mot honom som hon brukade göra när någon var på väg att säga något hon inte gillade.

"Jag säger inte att han är dålig person, jag känner honom inte så jag gillar inte att döma, men ja, jag var på väg någonstans med det här. Thomas säger att han inte haft mycket egna vänner, växte upp och var van att vid att hänga med Thomas och hans vänner, och- jag antar det fungerade, när han var yngre? Jag är inte säker på vad som förändrades och det är inte heller Thomas, men när dem började komma upp i dem sena tonåren började han bli lite...kall."

Wylie nickade och ställde ner kaffekoppen. "Jag förstår inte vad hans förfogande eller vad tusan  det har att göra med faktumet att jag pratar med han ibland."

"Vännerna han har haft," Steve kollade upp och tittade Wylie rak i ögonen. "Thomas säger att han nästan verkade... använda upp dem, behålla dem för ett tag, och sedan... Försvann dem bara, antar jag. Thomas slutade se eller höra om dem."

"Och han antog på en gång att det var Sebastians fel."

"Jag försöker inte att förolämpa dig, och jag menar inte att du inte kan ta hand om dig själv, men han kan vara hård. Han har en annan humor är dem flesta, ett annat sätt att tänka på. Och du..." Steve vandrade av spåret och suckade medan Wylie plötsligt smalnade på ögonen.

"Vad är det om mig Steve?" Hon lutade sig fram, vilade armbågarna på bordet och stirrade tillbaka. "Säg vad du hade tänkt säga. Fortsätt gömma mig undan från allt, eller göm det från mig, för jag är en känslomässigt-instabil fara för mig själv, eller hur?"

"Wylie," Steves uttryck föll synligt och han räckte fram en hand att lägga på Wylies arm. "Det var inte vad jag-jag är din bästa vän, jag vill bara vara säker på att du är okej. Jag tror inte att släppa in Sebastian eller bli vänlig med honom, är en bra idé."

"...Aja." Wylie skakade bort Steves arm och tryckte sig ur sin stol och ställde sig upp. "Jag har lyssnar klart på det här."

"Jag är ledsen Wylie, jag vill bara att du ska vara försiktig-"

“Det är en skillnad mellan det och-vet du vad, låt oss inte göra det här. Tack för din åsikt Steve," Wylie skakade på huvudet. "Jag kommer ha det i åtanke men jag tänker inte falla ut över detta. Vi släpper det nu va?"

Steve stirrade up mot sin vän och såg ut som han gjorde sig redo för att säga något mer sedan suckade han och nickade. "Okej"

Mera bilder

Håller på fixa med en liten del till Wylie Stark berättelsen just nu, så det kommer komma upp ikväll. Men har tagit en liten paus och tagit lite andra bilder, har länge velat ta dessa bilder så jag var tvungen...Typ.

Bilder från helgen

Tack till er, underbara människor!

Hej! Jag måste be om ursäkt för min väldigt långa frånvaro, det var inte planerat och svårt att hindra. I allafall så tänker jag börja med att tacka ni som har delat med er av era underbara simmar! Jag var väldigt orolig över att ingen skulle kommentera, vilket skulle bli lite halvt awkward och ledsamt haha! Så tack till er.

Saga, allt om The sims.

Maja

Sara

Nora

Skrattdamp

Lollo

Jenny Sandqvist

Eviz 

Victoria

Marie Ruiz Lundberg

Tack till er!

Jag är såå glad och tacksam!

Nu till lite mer tråkiga saker, mitt sims har börjat missköta sig och på något vis visar spelet inte vissa nerladdade föremål även om dem funkat fint tidigare, detta gör att nästa del kommer dröja lite eftersom jag måste fixa detta problem först. Men har ingen skola under måndagen och tisdagen så har tid att försöka lösa det så de borde inte ta allt för lång tid.

Goderafton!