Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5 Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12. Del 13. Del 14. Del 15. Del 16. Del 17. Del 18. Del 19. Del 20. Del 21. Del 22. Del 23. Del 24.
"Wylie..."
Wylie stannade i dörren till lägenheten med en fot ut och kollade sig över axeln mot Steve för att se honom nicka mot bordet i köket där Andrews flaska med vit rom fortfarande stod.
"Åh!" Hon klev bort från dörren, lät den stänga bakom henne medan hon skyndade sig bort och tog flaskan och stoppade ner den i väskan hon bar med alla dem andra. "Tack."
Steve öppnade dörren igen, klev bak och höll den öppen medan Wylie passerade honom samtidigt som hon fixade till axelremmen till väskan. "Lugna ner dig, vi är inte ens där än," sa han med ett skratt och Wylie flinade tillbaka medan dörren stängdes bakom dem.
"Aldrig. Det är nyårsafton Steve, bli exalterad."
“Jag är exalterad, jag klättrar bara inte på väggarna eller något."
“Senare då. Hallå! Vi kanske får dig full ikväll, det skulle vara kul att se. Jag har känt dig i år men aldrig sett dig faktiskt full."
När dem väl hade kommit fram till Nasyas dörr, vilket var mycket lättare att hitta än Steve hade trott och fått det att verka, var Steve exalterad, och Wylie hade bestämt sig för att göra det till sitt personliga uppdrag att få honom full under kvällen. Med hjälp, såklart. Hon hade inte hört från Sebastian sedan hon besökte honom på cafét den morgonen, men hennes humör var ändå svårt att förstöra. Hon hoppades att Sebastian skulle dyka upp. Hon var nästan säker på att han skulle det.
Nasya höll dörren öppen och Wylie, först kollade hon ifall Chris var inom höravstånd och när hon såg att han inte var det, visslade. Hon gillade inte normalt djur mönster men Nasya bar verkligen upp det väl.
"Tack," sa hon, men en nästan road ton, hon måste ha druckit lite redan. "Ni är lite sena."
"Wylie bestämde sig för att göra sig klar fem minuter innan vi gick genom dörren?" Svarade Steve och kollade mot Wylie för bekräftelse.
“Jag föredrar den naturliga looken," sa Wylie lätt och steg in med ett flin. "Den klär mig så otroligt bra."
“Såklart," Nasya lät definitivt road den gången, hur mycket hade hon druckit redan? Eller var hon bara på ett så bra humör att hon faktiskt visade det?
"Sätt in dem i köket, kom igen," hon stängde dörren efter att Steve klivit in och gjorde en gest mot dörren närmast dem. "Alla andra är där inne Steve."
Wylie drog av väskan från axeln och följde Nasya mot köket och nickade uppskattande mot den mängd sprit som redan var där. Dem skulle definitivt lyckas få Steve full i kväll. "Den här är till Andrew, ställ den till sidan någonstans," sa hon och tömde sin väska på bänken.
"Du kan ge den till honom snart," Nasya räckte fram två tomma glas åt Wylie. "Tillsammans med vad än du och Steve ska ha."
“Yes ma´am," sa Wylie med ett litet skratt och satte ner väskan på en köksstol när den väl var tömd, sedan såg hon Nasya vända för att återvända till vardagsrummet. "Uhm, Nasya, vänta lite," hon sänkte sin röst och klev runt stolen för att komma närmare henne medan Nasya rynkade ögonbrynen och vände sig om långsamt.
"Ge mig inte konstiga blickar ifall Steve kommer in, men uhh-jag bjöd Sebastian, är det okej?"
Hon oroade sig för en stund när hon såg henne rynka djupare när hon nämnde att inte ge henne konstiga blickar, och ännu mer oroad blev hon åt den konstiga blicken hennes ögon fick och flinet som bredde ut sig på hennes läppar när hon kom till Sebastian. "Det gjorde jag med."
Wylie blinkade. "Åh. Åh, det är okej då. Kommer han?"
Hon var inte säker på om det var ett bra tecken eller ett dåligt tecken.
Det tog inte länge innan hon glömde det dock, även om hon inte hade glömt Sebastian helt. När Nasya hade sagt 'lite sent', undrade Wylie exakt hur sent, för alla verkade verkade vara rätt borta redan. Steve hade blivit neddragen för att sitta på golvet bredvid Chris som satt med benen korsade i mitten av någon konversation mellan honom, Steve och en kille Wylie kom ihåg att hon sett omkring och kom ihåg att han hette Peter, han viftade stort med armarna medan han förklarade.
Nasya hade satt sig hos en grupp av tjejer vid fönster, Julie var en av dem. Wylie var inte säker vilka resten var, men hon kände igen Maria Hill eftersom Nasya umgicks med henne rätt ofta.
"Wylie!"
Blinkandes flinade Wylie när hon såg den hon hade letat efter. Andrew var på andra sidan rummet med en annan person som Wylie inte kände igen, lutandes mot den öppna-spisen med en armbåge och höll en klar plast kopp i den andra handen. Wylie klev förbi soffbordet, med sitt egna glas i handen, och viftade med Andrews flaska med vit rom. Andrew klev bort från den öppna-spisen och dem kramade varandra snabbt, klappade varandras ryggar, innan dem drog sig ifrån. Wylie såg mot den andra killen, ögonbryn höjt, och undrade om Andrew skulle presentera honom eller vad.
"Åh-juste, Wylie, jag vet inte om du känner honom med det här är Reed Richards-"
Wylie nickade mot honom, kollade roat mot skjortan och jackan, och det snabba, nervösa leendet fick henne bara högre upp.
"Uhm, lite glimtar och sådär, från någon slags smart kille berättelse, va?" Gissade hon och höll ut sin hand för en skakning. Hon var inte förvånad att, på en fest full av folk, Andrew umgicks vid eldstaden med förmodligen den ända till nörden i byggnaden.
Reeds handskakning var stadigt dock, vilket förvånade Wylie på grund av de konstiga, rycka nervositeten han gav ifrån sig en sekund innan. "Något sådan," sa han och höll leendet den här gången. "Jag har hört samma om dig."
Wylie rynkade ett ögonbryn, släppte hans hand och tog en sipp från sitt glas. "Om mig? Eller min pappa?"
"Åh nej, om dig specifikt," skrattade Reed och pekade med tummen mot Andrew. "Du har ett stort fan här."
Wylie skrattade med när hon kollade mot Andrew och såg hans samman pressande leende han gjorde när han var nära att bli generad över något, men kämpade emot viljan att le i alla fall, och hon slängde en arm över hans axlar. "Lita inte på Andrew, jag ger honom bara dem bra historierna om mig. Jag börjar, dock, tänka att jag borde berätta några om honom, han har fått en tjuvstart."
"Wylie..." Andrew himlade med ögonen halv-hjärtat medan Reed log ner i sitt glas.
“Synd att jag känner till dem flesta av dem redan."
"Inga problem, vi kan berätta dem till andra personer," Wylie vände sin rygg mot eldstaden och ställde sig mellan Reed och Andrew medan hon drog en gest mot gruppen av tjejer Nasya var omgiven av. "Vad sägs om det Andrew? Vi kan vara dina wingmen...Och Kvinna?"
"Jag vet inte-jag menar dem är-uhm."
“Vilken av dem?" Frågade Wylie plötsligt och vände lite på sig för att ta mer av Reeds utrymme, med Andrew som lutade över hennes axel.
“Susan," svarade Andrew åt Reed nära Wylies öra. "Susan Storm, den blonda i svart, med dem blåa skorna."
Wylie skrattade bussigt åt sättet Reeds ögon direkt for mot henne, följt av en vissling när hon själv såg henne. "Oooh, du siktar högt där vännen. Låt oss börja med den viktiga delen," Hon vände ansiktet tillbaka mot Reed och höjde ett ögonbryn. "Vet hon om att du existerar?"
Andrew lutade sig tillbaka mot eldstaden igen och skrattade högt innan han dolde det i sitt glas.
"Alltså-ja, vi har pratat några gånger, föreläsningar och-"
"Uh-uh! Inte bra nog!" Wylie tog ett steg bak igen och skakade på huvudet. "Existera på lektioner och utanför lektioner är två olika saker. Du ska gå och prata med henne ikväll, och det ska inte vara om universitetet."
Andrew som precis hade återhämtat sig från sitt tidigare skratt, började igen. "Han kommer inte att göra det Wylie..."
"Varför inte?" Wylie såg mot Andrew och låtsades ta illa upp och vände sig mot Reed igen. "Varför inte?"
Reed öppnade och stängde sin mun några gånger och såg på någon tom punkt framför sig innan han släppte ut ett strypt ljud.
"Åh, därför." Wylie flinade och ställde ner sitt glas ovanpå eldstaden och öppnade Andrews flaska med vit rom och spetsade Reeds glas utan att fråga. "Sådär. Du kommer göra det på en halv timme, en timma högst."
Hon vände sig om och lämnade Reed med ett skräckfyllt uttryck, hon skrattade lågt och spetsade Andrews också. Andrew höll upp sitt glas och såg med ett litet leende medan Wylie hällde.
"Vi pratade om Dr. Konstig en minut sedan, och konversationen går till tjejer så fort du kommer hit, varför är jag inte förvånad."
“Jag vet inte om du letar efter ett svar när du inte formulerar det som en fråga," sa Wylie och hällde i lite i sitt glas för att göra sin drink starkare för hon behövde seriöst hinna ikapp. "Men vi kan återvända till Dr.Konstig om du vill. Det är psykologi föreläsaren va? Underlig snubbe, inte min typ."
Hon flinade stolt när Andrew oundvikligen skrattade, hon tog upp sitt glas och ställde ner flaskan ovanpå eldstaden och tog en så lång och stor klunk hon kunde innan den starka smaken slog henne på tungan och var tvungen att sluta.
"Jag insåg inte ens att du hade en typ!"
Wylie blinkade åt den plötsliga bilden av gröna ögon och ignorerade den fallande känslan i hennes mage innan hon snabbt fortsatte. "Det är för att du aldrig frågar, Andrew, tänk på det."
Dem fortsatte deras lata konversation för en stund medan huset fylldes upp med fler personer som anlände, ingen av dem var Sebastian. Dem föll tillbaka till att skämta om Reed, som Wylie fann sig själv komma överrens med förvånansvärt väl, varje gång någon talade med Susan. Det var ett farligt ögonblick när Wylies och Reeds konversation började styra i riktning mot ingenjörskonst medan Andrew jämförde den fysiska aspekten om det mesta dem talade om mot den kemiska aspekten, tills Wylie, nu efter tre väldigt starka drinkar, tänkte, vad fan pratar vi om vetenskap under en nyårsfest för?
Wylie kom ihåg efter en timme eller mer att hon planerat att få Steve full i kväll, och blickade mot där han nu satt fortfarande i en konversation med Chris och Peter, förutom att Nasya och några till hade anslutit sig till dem nu, i en cirkel på golvet och tog shots. Steve var i väldigt bra händer, bestämde Wylie, och höjde ett glas och flinade i Chris riktning och fick en salut till svar.
Dem förlorade Reed tillslut, vilket Wylie lät sig själv känna galet självbelåten över, för Reed pratade med Susan. Hon hade ingen aning om vad, men hon såg inte uttråkad ut så hon trodde inte att det var om något idiotiskt. Varje gång Andrew visade sin chock över att Reed faktiskt höll en konversation med henne, log Wylie stolt och knuffade till honom lätt, fnittrandes tillsammans med Julie som var glad nog att prisa Wylie för sin framgång efter att Reed verkade ha stulit hennes vän.
Wylie hade ingen aning om vad tiden var något mer, men hon visste att dem passerat nog tid för att dela och avsluta Andrews vita rom och att hon kände sig väldigt full nu, och att Sebastian inte hade dykt upp. Hon riskerade att ta fram sin telefon när hon, Julie och Andrew gick mot köket för påfyllning (Hon var ökänd för berusad smsning och hade klokt hållit den i fickan så länge) för att kolla efter några meddelanden, men det var inga.
"Pratar du med någon?"
Wylie blinkade långsamt, smalnade med ögonen medan dem vande sig vid bytet av ljuset när hon kollade upp från telefonens skärm mot Julie, som stod bredvid henne och fnittrade. Hon tryckte ner telefonen i sin ficka, missade den först, innan hon svarade.
"Jag, uhhhh-nope."
Julie höll ut hennes glas mot henne, fyllt igen, och hon hade en kort stunds tänkande, jag gillar inte ens smaken av det här något mer och jag är väldigt full redan, varför dricker jag det här, innan hennes tankar gick vidare till att det är en fest, och jag kan verkligen bli mer full. Det var inte så att hon hade någon anledning till att dricka eller inte dricka; inget djupt känslomässigt kaos för en gångs skull. Och hon behövde inte hålla skenet uppe för någon, hon var på en fest, med sina vänner. Som Sebastian tydligen dissade henne på.
Hon tog glaset bestämt i två händer och tog en stor klunk.
"Vill du prata med någon?" Fortsatte Julie och stötte Wylies arm med hennes armbåge. Fan hon gillade verkligen Julie. Inte på det sättet-inte för att hon inte var attraktiv, bestämde hon och såg över mot hennes enorma ljusa ögon och långa blonda hår, men hon var bara en så jävla trevlig person. Hon tänkte ibland att hon var lite avundsjuk på henne, för att hon fick spendera så mycket tid omkring Sebastian, men nope, hon var full och hade bestämt sig. Julie var cool.
"Jag kan inte komma ihåg vad frå-Åh juste, jag-hur gör kvinnor det där?" Hon grimaserade, eller hon trodde att hon gjorde det, hon kunde inte riktigt känna rörelser i ansiktet så väl, och la en arm om hennes axlar.
"kvinnliga instinkter!" Fastslog Julie och fnittrade igen. "Det var det jag sa åt Sebastian i alla fall."
Wylie lät sig själv sucka konstigt genom näsan medan hon tog upp glaset mot sina läppar igen, men missade inte det överdrivna flinet Julie plötsligt fick när hon ställde sig på tå och lutade för att viska till henne.
"Du vill prata med Sebastian, eller hur?"
Wylie stirrade mot henne och såg henne blinka förväntansfullt, sen ner på hennes hand medan hon klappade Wylie på axeln nästan förstående.
"Det är okej," sa hon och fixade till hennes klänning när hon rörde den. "Jag vet inte varför han inte kom, jag kunde se att han ville. Du borde-"
“Kommer ni ut?" Dem båda kollade upp när Andrew plötsligt talade, med en fot i vardagsrummet lutande mot dörren och flinade mot dem. "Fyrverkerierna skjuts upp snart."
"Det-vad är klockan?!" Wylie såg sig omkring köket efter en klocka medan Julie bröt ut i fnitter igen.
"Det nya året är om tio minuter dummer! Och ugh, jag tänker inte gå ut där, det är snö. Snö är kallt."
"Kom igen Wylie, fyrverkerier!" Andrew drog en gest och Julie plockade upp en flaska med vodka blandning och gick tillbaka mot vardagsrummet.
"Vänta lite, låt mig..." Wylie vände sig om, granskade köksbänken och tog en flaska av det Julie hade och följde Andrew med sitt glas i en hand och flaskan i den andra.
Kylan slog emot hennes ansikte så fort hon klev ut, men inte resten av henne konstigt nog med tanke på att hon bara hade en klänning på dig. Nasyas balkong var fri från snö men det fanns ingenstans att sitta, så Andrew gjorde likadant som Wylie när hon lutade sin rygg mot husväggen och gled ner för att sitta på det hårda golvet, med knäna höjda för att vila armbågarna på dem. Det var tänt över hela kvarteret, och det var andra som stod på sina egna balkonger väntandes, men för långt bort för att man skulle kunna se ansikten och detaljer.
"Jag tycker vi borde fira nyår hos Nasya varje år." sa Andrew med en massiv suck när han satte sig ner skönt, och Wylie fnittrade när han spillde lite av sin dricka, och ännu mer när Andrew fortsatte att dutta på det ut spillda med sin ärm.
"Sluta, sluta, sluta," Wylie lutade sig över och tog tag i hans arm och bort från det spillda. Skakande med skratt när gravitationen försökte ta henne och hon slutade lutandes mot Andrews axel, båda försökte få deras andning att bli normal och darrade lite varje gång ett skratt bröt sig lös, eller när kylan försökte att slå dem.
"Bra dam. Håller bra fest." Mumlade Wylie och höjde vodka mixen mot sin mun för en sipp, hon rörde sig långsamt så hon inte skulle spilla ut det på Andrew. "Shit, om jag typ, bara, tittar från vänster till höger för snabbt snurrar mitt jävla huvud..."
"Du är full." angav Andrew och lät som om han just förklarat resultatet av en svår mattematisk ekvation.
“Nej, verkligen." Det var väldigt enkelt för Wylie att hålla med med tanke på att hon för längesedan insett att hon var full, och lika lätt att inte ifrågasätta Andrews hand på sidan av hennes huvud som lekte med håret ovanför hennes öra. "Vad gjorde du vid den här tiden förra året?"
"Mmm..." Andrew rörde sig lite när han talade, och Wylie undrade över hur hennes ansikte kunde kännas så bort domnat och samtidigt så känsligt mot vibrationerna. "Jag gjordet det här, men hos Thomas. Nasya och-hon var tillsammans med en vän till oss, han är på utbyte just nu, Victor-men hon och Chris blev tillsammans under...Nyårskyssen eller något."
"Åh, drama." Wylie hade hört talas om Victor, Steve hade nämnt honom nog många gånger för henne för att identifiera namnet med vissa berättelser, men hon visste inte att han hade varit tillsammans med Nasya.
"Ja... Alla är okej med det nu, dock, Victor och Chris är okej." Wylie gjorde ett litet ljud av obehag när Andrew rörde sig under henne för att lyfta sin andra hand för att ta drinken. "Du då?"
"...Jag gick till en bar med Penny. Och två vänner." Wylie grimaserade mot Andrews knä när hon kom ihåg det. Hon, Penny, Erin och Maria skrikandes räknade ner tillsammans allt vad dem kunde, flinande i en cirkel, konstigt plastsmycken om deras halsar och armar. Andrew sa inget bara lutade sitt huvud ovan på Wylies och upphörde att leka med hennes hår.
Dem satt så där i tystnade, Andrew andades stadigt och Wylie funderade kring förändringen i hennes liv den här dagen förra året, och nu, och hur det inte störde henne så mycket som hon hade trott att det skulle göra. Hon och Penny-kanske var det för att hon var full, men för första gången sedan dem gjort slut, trodde hon att dem skulle bli okej en dag. Hon intalade sig själv att det inte hade något att göra med dem omöjligt gröna ögonen hon hade sett i sina tankar hela kvällen, och försökte inte att tänka på faktumet att ägaren till dem inte hade dykt upp och inte heller brytt sig i att låta henne veta det.
"Lyssna," hon hoppade till lite när Andrew plötsligt pratade. "Nedräkningen."
Wylie blev stilla och lyssnade till rösterna i huset,som räknade tillsammans. Sex...Fem...Fyra...Tre...Två..Ett. Explosioner. Hon flinade lite åt rösterna hon inte bara kunde höra bakifrån utan också dem hon kunde höra över hela kvarteret, och rätade på sig för att luta huvudet för att titta upp de första fyrverkerierna.
"Wylie."
Andrew betraktade henne och hade fortfarande en arm om Wylies axlar där den hade fallit när Wylie rätat på sig. Han stirrade rakt mot Wylie med ett seriöst uttryck, nära och Wylie stirrade tillbaka utan att bryta ögonkontakten medan hennes tankar jobbade för att hinna ifatt. Då gick plötsligt Andrews blick från Wylies ögon till hennes läppar och tillbaka.
Åh.
Plötsligt spelades varje ögonblick i Andrews sällskap, varje Facebook konversation, upp i Wylies tankar, från hans första blyga hälsning, till retningen, till att fylle racea med löv över fontänten, barstolen på mitten av vägen, sovandes halvt inlindade med varandra.Hur hade hon inte insett det? Ville hon ens? Hon kunde bara säga något nu, bryta ögonblicket, låtsas att hon inte visste något.
Men det var nyårsdagen precis på minuten. Fyrverkerier smällde fortfarande omkring dem, och Andrew var där, det var han alltid. Dem gröna ögonen dök upp i huvudet igen, och hon kände sig själv lätt rynka på ögonbrynen. Andrew var här, villig att spendera tid med henne. Förmodligen skulle han ha lämnat ett meddelande om han inte kunde också. Vem fan hade Wylie, för att vänta på, för att förneka sig någon som var här, som ville ha henne, för?
Andrew rörde sig knappt en millimeter närmare och Wylie bestämde sig.
Att stänga resten av avståndet var lätt, och det gick snabbt när hennes halv bittra tankar hann i kapp henne, och hon nästan bokstavligt talat smälte mot Andrew, hon lät ögonen stängas när Andrews grepp om hennes axlar drogs åt och hans mun rörde sig mot hennes egna, så fast,verklig och ivrig. Wylie hörde Andrews glas tippa över, men noterade det knappt, när Andrews andra arm kom upp för att trassla in sig i hennes hår, ryckte lite, men Wylie brydde sig inte.
Hon satte ner både sin flaska och sittglas på måfå och vände på sig för att ställa sig upp på knä, utan att stoppa kyssen, Andrew andades hårt in i den och höll sin hand desperat i Wylies hår, medan Wylie flyttade sig tills hon kunde lyfta upp ett ben och sätta sig i Andrews knä, hon tog tag på framsidan av Andrews tröja för att stöjda sig medan hon tryckte ner för att göra kyssen djupare, svalde det lilla stönet Andrew gav ifrån sig från sin hals. Hon lät Andrew flytta sina händer längre, dem for ner för Wyies rygg och henne sida, och stannade med tag om hennes midja för att dra Wylie mot honom. Kyssen bröts och Wylie släppte ut ett ljud, fångad någonstans mellan behov, hon behövde det här, händer som höll henne så här tät, någon som ville ha henne så här mycket och mer, hon ville inte att det skulle sluta.
Det hade varit det perfekta botemedlet förutom att någonstans långt bak i hennes tankar visste hon hur skyldig hon redan kände för det, och att, som den underbara jävla personen hon var, att hon förmodligen utnyttjade sin vän.
*
Sebastian var egentligen inte speciellt förtjust i fester. Han hade varit på ett par stycken, och insåg att han endast verkligen hade njutit av dem i rätt sällskap, med någon han kände och nästan litade på, att som var vid hans sida och dela erfarenheten med honom och som kunde hålla honom kvar när han undrade vad fan han gjorde där. Med tanke på att kanske tre personer på den här festen visste att han kanske skulle dycka upp, och faktumet att han var på ett rätt bra humör, hade han bestämt sig för att överraska dem och var väldigt, väldigt sen, dock fick han inte den lyxen när han först kom.
Han spenderade lite tid letandes, extrahera sig själv försiktigt när någon försökte att dra med honom i en fylle-konversation (kanske senare, han var inte på så gott humör, och faktumet att han inte hade ignorerat dem helt var gott nog för nu), letandes efter en av dem där tre personerna framför allt, men bestämde sig efter tjugo minuter eller så att han skulle nöja sig med någon av dem. Det skulle inte vara så här svårt att hitta en person som Wylie, välkänd och väl-gillad av folk som inte ens visste vem hon var. Hon drog uppmärksamhet till sig själv, även om hon själv inte insåg att hon gjorde det.
"Sebastian!"
Han vände på klacken i hallen, lättad över att äntligen höra en röst han kände igen, och lät ett leende pryda honom när Julie nästan hoppade mot honom, och slängde sina armar om hans axlar i en entusiastiska kram. "Jag var inte säker på att du skulle komma!"
"Jag var inte säker själv." Svarade Sebastian och klev ur kramen när den blev för lång. Tack och lov visste hon att hon inte behövde ta illa upp.
"Nasya kommer bli så glad, jag vet att hon kommer bli det," Julie tog honom i handen och drog med honom mot köket, vimsigt, och han log lite mer och lät henne. "Hon försöker alltid att få dig att gå på-Och Wylie! Wylie hade tänkt smsa dig tidigare, tror jag, hon höll på kolla sin telefon-"
"Var är Wylie?" Frågade Sebastian när hon släppte honom och tog ett glas och letade efter vad han antog var en drink åt henne. "Och Nasya?"
"Nasya är på övervåningen," Julie slutade knappt att prata eller att le medan hon hällde upp något åt honom. "Och du missade precis Wylie, hon gick ut för att se fyrverkerierna, nedräkningen är, typ, vilken sekund som helst, här!"
Sebastian tog glaset från henne, road över att hon var en av dem få som kunde prata så mycket till honom utan att det irriterade honom."Vad är det här?"
"Det är bara vodka och citron, det är bara det som finns kvar faktiskt, men du behöver en drink i din hand för nedräkningen, du kommer-" Julie slutade distraherad av en grupp personer som gick in till köket från vardagsrummet, några av dem ropade hennes namn, och Sebastian klev tillbaka när hon blev fast i en stökig, onykter gruppkram.
"Julie, jag går och hittar Wylie!" Ropade han och hoppades att hon kunde höra honom, och skrattade kort när hennes hand sträcktes med tummen upp.
Han var nästan glad att han hade dykt upp sent bestämde han sig för, medan han tog sig igenom hallen igen mot ytterdörren. När personerna han knuffade sig förbi började räkna ner, tog tag och kramade varandra, han bestämde sig för att han förmodligen skulle vara skräckfylld om han hade dykt upp i tid och låtit sig själv att bli full nog och delta. Det skulle vara tystare utomhus, och medan glädje ropen och ljusen av de första fyrverkerierna sken genom hallen knuffade han sig fram lite hårdare, bestämd för att vara där med Wylie för att se fyrverkerierna åtminstone.
Han kom ihåg hur hoppfull Wylie hade låtit när hon frågade om han ville gå tidigare, Nasyas sms ett par timmar sedan om henne och Julie som hade nämnt att hon kollat sin telefon, och kämpade emot den lilla känslan av skuldkänslor som steg åt tanken att lämna Wylie undra så här länge. Han hade inte varit säker på om han ville gå eller inte, och han hade hoppats på att Wylie skulle förstå, och att dem kunde njuta av resten av kvällen. Han kom på sig själv att inte vilja gör henne besviken, när Wylie verkade finna honom värd ansträngning och omsorg.
När han tog ett osäkert steg ut på balkongen, dock, och stack ut huvudet för att se om han kunde få syn på henne, bestämde han sig bittert att han inte hade behövt oroa sig, efter en stunds chock.
"Sebastian?"
Han ignorerade Nasyas röst, han brydde sig inte ens att kolla vilken riktning den kom ifrån, medan han stormade sig igenom köket mot ytterdörren. "Sebastian!" Hon ropade igen, närmare, och han kollade sig över axeln för att finna henne precis bakom honom, med en hand på hans axel, med oroligt uttryck såg hon upp på honom.
"Vart går du, dina sms-"
Åh, smsen. Nasya hade smsat honom för att försiktigt låta honom veta att Wylies uppmärksamhet tydligen hade varit på honom, tidigare, och Sebastian släppte ut ett hårt skratt när han mindes sitt svar. Aja, kan inte låta henne vänta hela året.
"Vi behövde inte oroa oss," sa han, förvånad över hur låg och hård hans röst lät. Nasya släppte taget om hans axel, för hon var en smart person, var hon inte. Hon var den enda av Thomas vänner som såg igenom Sebastian från början, och visste när han skulle lämnas i fred. "Wylie är lagom upptagen på din balkong. Gott nytt år." La han till, när hon rynkade ögonbrynen och gav en tyst nickning som sa, gå, jag vet inte vad som hände, men jag förstår.
Han önskade nästan att han kunde se avbrottet som skulle följa, men han andades bittert och gick utan ett ord till någon.
var detta den sista delen ?
ReplyDeleteMEN ÅH HERREGUD VAD FAN DU TAR KÅL PÅ MIG KVINNA! Sebastiaaaaaan! ;_; </3
ReplyDeleteFick seriöst sluta läsa där ett tag för att lugna ner mig eftersom jag visste vad som skulle hända, vad han skulle få se.... D: ;_; /MVH Fånig xD